Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

mer väntade att få se debutanten. I sista stycket, som uppfördes, uppträdde Hevr såsom don Quixote ochhans kamrat såsom Sancho Panza, ridande på sin åsna. Ridår, föll. Ingen debutant syntes till. Publiken skrek och började att slå sönder några bänkar. Hervå visade sig då, hållande äsnan vid betslet. Amatören! Amatören! tjöt publiken. Med en nobel åtbörd pekade Herve på äsnan: ,,Se här, sade han, er landsman, hvars debut blifvit annonseradk. Täckelset föll i rättan tid. En bakport fanns lyckligtvis, genom hvilken de båda artisterna kunde rädda sig — med kassan. Ett missöde, ytterst komiskt, inträffade häromdagen på operan i Baden-Baden vid uppförandet af ,,Don Juan. I slutscenen nedsänktes nemligen guvernören en god stund för tidigt genom något missförstånd af maskinisten. Hela den stora scenen gick utan guvernören, hvilken emellertid, sin pligt likmätigt, under golfvet sjöng sitt parti till slut. Man tänke sig don Juans belägenhet på scenen! Han kunde för skratt knappast sluta sin aria. Huru man betalar gammal skuld. En bonde intann sig hos en ung doktor i Hannover och fordrade honom på det strängaste för fem thaler,. som denne för fem år sedan lånte af bonden. ,Min bästa vän, sade doktorn, ,i dag har jag ej några penningar, men jag skall skicka er beloppet om några dagar, — Nej, sade bonden, i morgon är det två år sedan ni länte penningarne, och då blir min fordran för gammal, alltså måste den uppgöras i dag. Alla doktorns invändningar uträttade ingenting, men då bonden slutligen insåg, att doktorn verkligen icke hade några penningar, sade han: , Nå, så åderlåt mig på den högra armen. , Med största nöje, sade doktorn, och sedan han åderlåtit den högra armen, gjorde. han samma operation på bondens venstra arm. Derefter satte doktorn tjugufyra koppor på ryggen och slutligen tolf blodiglar i bondens ansigte. Nu menade denne senare, att de kunde vara qvitt, men doktorn förklarade, att bonden ännu hade något att fordra, hvarför han äfven ville draga ut ett par tänder på honom. Bonden betänkte sig litet, men som han gerna ville hafva full valuta för sin fordran och det genast, så lät han doktorn draga ut två friska framtänder — och sedan var skulden betald.