Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

Blandade ämnen. Novembersenomenet. Natten mellan den 13 och 14 Nov. erbjöd himmelen ett sällsynt praktfullt skådespel genom den ovanliga mängd stjernfall, som visade sig. En person, som betraktade detta fenomen från ett fönster, som vetter mot sydost, har meddelat till Kristiansands Stadsavis, att han under tiden från kl. 4. 12 på aftonen till kl. 7 på morgonen räknade femhundra stjernfall, hvilket utgör i medeltal omkring ett stjernfall i minuten. Under det att på första halftimmen endast få stjernfall märktes, tilltog deras antal efter midnatt betydligt, och mellan kl. 4 och 5 sågos så många, att tvenne i medeltal förekommo hvarje minut. I verkligheten har antalet varit betydligt större än ofvan är angifvet, emedan naturligtvis endast en mindre del af himmelen kunde öfverskådas från fönstret. Många stjernfall voro synnerligen lysande, rörde sig med stor hastighet och efterlemnade långa eldstrimmor. Ett af de praktfullaste varseblefs kl. 12 7 på morgonen; det efterlemnade en icke mycket lång, men tjock eldstrimma, som lyste starkt och skiftade i flera färger. Under det att många stjernfall visade ett bländande hvitt ljus, hade andra en vacker röd färg och andra åter ett utprägladt gut ljus. Många af de eldstrimmor, som stjernfallen efterlemnade, förvandlades efter hand til ett fint och svagt lysande moln, hvilket kunde ses i flera minuter, under det att det långsamt förändrade form, utan att märkligen förändra plats på himlahvalfvet. Stjernfallen rörde sig i högst olika riktningar och märktes än vid horisonten, än högt uppe på himmelen; men alla, hvilkas riktning kunde iakttagas, rörde sig med undantag af tvenne på det sätt, att de tycktes hafva kommit från ett ställe i stjernbilden Lejonet, oaktadt denna stjernbild under nattens lopp betydligt förändrade ställning på himmelen: Iakttagaren trodde sig finna, att utgångspunktem låg ungefär der, hvarest den räta linien mellam Regulus och stjernan 1 i Lejonet stöter tillsammans med en annan linie, som drages vinkelrätt frän stjernan y mot densamma. Det torde för öfrigt böra tilläggas, att detta fenomen, så märkvärdigt det i och för sig sjelft är, likväl är långtifrån någonting nytt, utan är för de stjernkunnige väl bekant under namnet ,,Novembermeteorerna eller ,,Novemberfenomenet, och att de meteorsvärmar, som räknas hit, ganska ofta hafva visat sig, mången gång vida mera lysande in nu, men ständigt omkring medlet af November och med sin utgångspunkt i närheten af stjernan r i Lejonet. Man har historiska underrättelser om 14 särskilda tillfällen, då Novemberfenomenet visat sig särdeles praktföllt och derför väckt allmän uppmärksamhet. Detta inträffade under åren 902, 931, 934, 1002, 1101, 1202, 1366, 1533, 1602, 1698, 1799, 1832, 1833 och 1866. Man har sökt att förklara detta fenomen genom att antaga, att en otalig mängd mineraliska mindre kropper röra sig i en flock omkring solen och tillsammans bilda en ringformig grupp, i hvilken likväl. de särskilda meteorerna äro mycket ojemnt fördelade. De meteorer, som höra till gruppen, antagas vidare tillryggalägga sitt omlopp kring solen på 33 4 år och . en mycket aflång bana, hvars längdaxel är omkring 40 gånger så stor, som jordens medelafstånd från solen, under det att de, då de äro solen närmast, hafva omkring samma afstånd från den söm jorden (20 millioner geogr. mil). Meteorringen måste antagas hafva ett sådant läge, att jorden omkring medlet af November går igenom den och då rör sig i nästan motsatt riktning med den, hvari meteorerna sjelfva röra sig. Betänker man nu, att jorden rör sig framåt med en hastighet af i geogr. mil i sekunden, och att meteorerna lika-edes röra sig med en utomordentligt stor hastighet i motsatt riktning, så kan man finna det förklarligt, hvarför de, då ae stöta på vår luftkrets och fara igenom densamma, blifva glödande. Att alla meteorer, som hänföras till Novemberstjern-fallen, tyckas komma från samma ställe i Lejonets stjernbild, förklaras deraf, att jorden just på den id, då den sammanträffar med meteorsvärmen, rör sig i den riktning, som betecknås genom det uppgifna stället på stjernhimmelen. För att förstå, huruledes stjernfallen kunna synas utgå från en och samma punkt och derifrån spridas till alla sidor, oaktadt de inträda i luftkretsen i parallelt löpande banor, behöfver man endast komma ihåg det bekanta förhållandet vid en bred och mycket ång all, att dess parallelt planterade trädrader icke för en åskådare vid alläns ena ända visa sig som parallela, utan tyckas löpa tillsammans vid allens andra ända. Af de utländska tidningarna erfar man, att detta fenomen blifvit iakttaget på många andra ställen Europa. Om Rossini. Antalet af Rossinis verk är 57. hvaraf 39äro operor. Den sista af dessa, ,, Robert. Bruce, komponerades 1846. Efter denna tid har Rossini endast författat 3 andra arbeten: Stances till Pius IX, 1847, Marceau pour YLExyosition universelle 1867 och en messa vid en begrafning. — Vid Rossinis begrafning låg en lagerkrans på hans kista. Denna krans var förfärdigad af blad utaf 2 träd, som stå i den aflidnes trädgård i Passy och som 1863 planterades af skalden Mery, hvilken hyste den största beundran för den aflidne kompositören. De skott, af hvilka dessa träd framkommit, voro tagna, det ena från ett lagerträd på Virgilii graf i närheten af Neapel, det andra trån Tassos graf i trädgården till S:t Onuphre. Tasso var Rossinis älsklingsskald. Vid Rossinis begrafning, som egde rum i leglise de la Trinit och icke i Madeleinekyrkan, utfördes följande musiknummer: 1) Requiem af Jomelli, 2) ,,Dies re af Rossini, 3) Duo af hans Stabat, sjungen äf Adeleine Patti och Alboni, 4) ,,Pro peccatis, sjungen af Faure, 5) ,Lacrymose af Mozart, 6) Stabat af Tergolese, sjungen af Kristina Nilsson, ) Pie Jesuqvartett af Rossini och 8) yAgnes Dei, bön af Moses, af Rossini. Under det liket itbars från kyrkan spelades från orgeln Beethorens sorgmarsch, och under folkets tåg genom gaer musicerades den af åtskilliga militära mn. 1 rer.