Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

han vågat taga berr de Pomereuils bref från betjenten, som skulle bära bort det; huru han föresatt sig att uppskjata dess afsändande några timmar, öfvertygad genom sin kännedom om Gustaves karakter, att det före denna tid skulle blifva obehöfligtPå aftonen af denna lyckliga dag tackade den glädjedruckne Gustave herr Gervais för den vigtiga tjenst han gjort honom, ty han insåg tydligt, att det var honom han i främsta rummet hade att tacka för Claras hand. — Det är sällsamt, sade han, hvilken fullkomlig förändring försiggått med mig sedan i går. Alla föremål synas nu för mig i en annan dager, till och med personerna hafva förändrat ansigtsuttryck. Allt ler, allt talar till mig om sällhet, der jag förut ej såg annat än ledsnad och tungsinthet. Men orsaken dertill är att mitt hjerta i går var likgiltigt och att jag i dag älskar. — Ja, det är otvrifvelaktigt, svarade herr Gervais; — men ännu säkrare är det, att i går var det regn, och i dag är det solsken. SLUT.