ker illumination i de åt torget belägna våningar der man på ett ställe äfven såg en transparent ätergifvande Karl XII:s-stoden. Å torget bildades fyrkant och sedan musiker uppspelat ,,Kung Karl, den unga hjelte, uppstes B en i sackelringen improviserad talarestol chefer ör Bohusläns regemente, hr öfversten frih. Fleet kvood och tolkade i några kraftfulla ordalag da konn betydelse, slutande med ett lefve för hjelte onungens minne, hvilket af deltagarne besvarade: med ett niofaldigt hurra och efterföljdes af upp spelandet af ,, Viken tidens flyktiga minnen. Se dan musiken vidare uppstämt: ,,Ur svenska hjertans djup, beträdde hr öfversten ånyo talarestoler och utbragte ett lefve för H. M:t Konungen, åtföljdt af fanfarer och fyrfaldigt hurrarep. Nu släcktes facklorna och festdeltagarne begåf. vo sig till den rikt och vackert eklärerade och dekorerade stadskällaren, i hvars första rum Karl XII sjelf med manligt ädla drag ur en blomsterlund blickade mot de inträdande. Denna stora och värdefulla oljetafla, förskrifvande sig från förra århundradet, har fordom haft sin plats på Gräfsnäs slott och sedermera, efter skiftande öden, hamnat i Uddevalla. ; Vid framsatta bålar fortgick festligheten, dervid först hrr stadsfullmäktiges ordförande, grosshandl. P. Berg töreslog skålen för H. M:t Konungen, hvarefter rektor J. Rohde på ett vackert och anslående sätt tolkade tolfte Karls minne, Härmed var festens officiella del afslutad. — Entledigande och förordnande. K. M:t har den 30 sistl. Oktober, på derom gjord ansökning, beviljat borgmästaren i Uddevalla 0. E. Sandegren entledigande från befattningen såsom tillsyningsman vid kronohäktet i Uddevalla samt förordnat regementsskrifvaren vid Bohusläns reg:te C. W. Möller att tills vidare vara tillsyningman vid samma kronohäkte. — Konsumtionsbolaget i Uddevalla. Till föreståndare för bolagets handelsrörelse har bokhållaren Hedman blifvit antagen. — Löftestrohet. I Dag. Nyh:r läses efterföljande nya bidrag till en ädel karakters historia. Den person; som här afses, kan ej vara någon annan än den alltför tidigt bortgångne unge akademiske läraren, d:r Dan. KlockhosfBerättelsen lyder sålunda: Det inträffade för flera år tillbaka, att ordföranden i den Norrländska landskapsföreningen vid Upsala lärosäte från en anonym bresskrifvare fick sig tillsänd en penningsumma — jag -erinrar mig ej beloppet, men det var jemförelsevis ej ringa — för att efter landskapsmedlemmarnes val utdelas till någon uti studier och vandel framstående, men obemedlad kamrat; och hade den okände gifvaren till sin gåfva fogat det löfte, att ett enahanda belopp skulle, så länge han lefde, för samma ändamål terminfigen tillställas landskapet. Brefvet var försedt med Stockholms poststämpel, stilen fullkomligt obekant. Alla gissningar till trots var och förblef det en ogenomtränglig hemlighet, hvem som var gifvaren. Tilläggom endast, att gåfvan icke saknade fruktbringande användning inom denna landskapsförening, som i alla tider varit rik på dugliga, redliga och fattiga ynglingar. Vid denna tid fanns inom föreningen en ung, i många hänseenden ovanligt rikt utrustad student. Ett blidt och rent, men på samma gång manligt väsen, ett för skönhet och sanning lågande hjertelag, en öppen, klarseende intelligens, så har man skildrat honom: och då hans trägna och omfattande studier slutligen förskaffade honom lagerkransen, jemte den första akademiska befordran, samt hans i ekonomiskt afseende fullkomligt oafhängiga ställning tillät honom att nästan samtidigt dermed föra sin barndomskärlek såsom brud till sitt hem, var det väl ingen, som ej prisade honom lycklig framför andra — den gången likväl utan en skymt af afund — och som ej förutspådde en lysande fortsättning till en så ovanligt löftesrik början. Den uteblef ej heller, ehuru ej alldeles som man väntat, ty ,, mina vägar äro ej edra. Midt under framgångsrika vetenskapliga sträfvanden träffades den unge mannen såsom genom ett åskslag af fullständig, ehuru oförvållad ckonomisk ruin. Hans vackra framtidsdröm: ett lif af kamp och segervinningar i sanningens tjenst, uppburet och lifvadt af huslig sällhet, det var en dröm; vid uppvaknandet lågo långa år af tung, oafbruten möda, förödmjukelser och umbäranden framför honom. Han skyggade ej tillbaka derför. Och de, som följt honom under dessa år, de hafva erfarit huru en Jjus ande, ett glödande hjerta kunna, under de vidrigaste yttre förhållanden, i lifvets hårdaste kamp sprida sol och värma omkring Big. Han nedlades slutligen på det sjukläger, hvarifrån han aldrig skulle uppstå, och man berättar, att obarmhertiga menniskor, för hvilkas godtgörande han offrat sin helsa och sitt lif, icke ens unnade honom att dö i ro. Men då allt var slut, upptäcktes ock hemligheten med det anonyma brefvet. Man fann nemlien bland den aflidnes efterlemnade papper en refpacka från den här i hufvudstaden bosatte person, åt hvilken den aflidne en gång förtrodde sin ädla — här är uttrycket på sin plats — afsigt att understödja någon af sina kamrater; än mera! man påträffade qvittenser, utvisande, att detta understöd termin efter termin blifvit af honom -afsändt till Stockholm — liksom det äfveu regelbundet i Upsala utdelats — så länge han lefde; och att han sålunda i trots af allt varit sitt en gång afgifna löfte trogen intill döden. Jag har velat skildra, yttrar förf:n, en ädel handling, det har blifvit berättelsen om ett ädelt Men det växer inga rosor på tisteln: endast en ädel planta bär en ädel frukt. — Rättelse. I rapporten öfver export af gödboskap m. m. sistl. gårdag uppgifves ostpriset till 40, 45 å 50 sh., hvilket skall vara öre. — Meteorologiska observationer, gjorda under Dec. månad: 8 220 0