Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 2

Regn och solsken. ) (Öfversättning från fransyskan.) Herr Gervais gick in i sitt rum, och Gustave lade sig med den angenäma tanken, att han skulle lemna detta tråkiga ställe den följande dagen. Klockan var åtta på morgonen då Gustave vaknade, bländad af en härlig sol, hvars strålar inträngde genom de lätta, hvita musslinsgardinerna. Den föregående dagens oväder hade gifvit vika för en af dessa sköna höstdagar, hvilka förena sommarens glans med våreng ljufva värme. Gustave anslogs genast af den yttersta prydlighet, som rådde i hans rum med dess möbler i gammaldags stil, hvilka trotsat trenne sekler, och hvilka modets nyck nyss återgifvit hela nyhetens behag. Med ännu större nöje varseblef han derefter sina egna, nu torra kläder lagda på sidan om hans säng, öfver karmen af en fåtölj. Man hade iordningställt hans drägt medan han sof, och denna så helt vanliga uppmärksamhet rörde honom såsom någonting oväntadt. Han steg upp, fullkomligt vederqvickt genom en lång hvila, med hjerta och sinne öppet för det slags inre vällust, som genomtränger oss de första timmarne af en skön morgon. Just då ban stod i begrepp att gå ned, inträdde herr Gervais varsamt: — Nå, ändtligen är ni då uppe! sade han. — Lätting! menniskor här ha varit ) Se H.-T. N:o 277.