Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 3

101dtå DSTAT, MAL HUUUD IKUUHI1 GM 1UCU Oulltartat7 med den vördnad, som hjeltedygd och själshöghet i förening aldrig fela att framkalla. Ians minne, som med oförminskad glans i århundraden lyst at sitt eget ljus, har sålunda, för att undgå förgängelsen, icke beböft att upplifvas genom några yttre ärebetygelser, och detta allraminst inför det folk, från hvilket han utgått och som i den krönte hjelten i viss mån kunnat upptäcka en urbild af sitt eget frimodiga, manliga och flärdfria lynne; men det som historien inristat på sina blad förtjenar icke destomindre att förherrligas af konsten. — Det folk, som nedlägger sina kransar på sina hjeltars grafvar hedrar sig sjelf, på samma gång som det ikläder sig förpligtelsen att freda deras stoft från hvarje ohelgande, och att stå och falla som de, om fosterlandet till sitt försvar skulle uppkalla sina söner. Tanken att uppresa hjeltekonungens bildstod a nägon framstående plats inom hufvudstaden är häfdvunnen; men med utförandet hade dröjt, och tilläfventyrs fordrades det någon yttre väckelse för att läta den länge närda afsigten uppgå i handling. Detta har nu skett; och då företaget, som funnit ett kraftigt stöd i det höga beskydd, med hvilket det omfattats från thronen, endast behöft att ånyo förordas för att vinna framgång, inses det lätt att anledningen till det deltagande, det rönte inom alla klasser, utan åtskilnad af samhällsställning och vilkor, bör sökas i den anda, som i våra dagar genomgår folken och mer än någonsin uppmanar dem att taga vård om sina fosterländska minnen och andliga egodelar, hvilka på en gång utgöra de länkar, som hålla dem tillsammans, och den fana kring hvilken de tryggast kunna sluta sig, ehvad det för dem gäller att häfda och bevara det rum de förvärfvat inom tankens och vetandets områden, eller att på valplatsen möta annalkande faror. Karl den Tolftes ädla drag, sådana de blifvit formade af en mästarehand, stå nu färdiga att träda i dagen inför det folk, som af främlingen icke sällan blifvit helsadt med namnet Karl den Tolftes folk, och det afvaktas nu endast Eders K. Maj:ts befallning för att låta det täckelse, som ännu döljer dem, falla. H. M:t konungen svarade härpå med följande ord: — ,,Konung Karl den Tolftes hjeltenamn står lika strålande i häfderna som hans bild är lefvande i svenska bröst. Genomträngd af vördnad för hans minne, anmodar jag Eder aftäcka hans: ärestod. Täckelset föll nu och den herrliga bilden framstod, helsad af ett ändlöst jubel från! de församlade folkmassorna samt under : sanfarer och kanonsalut från batteriet å Skeppsholmen. Härefter började den talrika sångkören uppstämma festkantanten, hvars text (författad af C. W. A. Strandberg) var uf följande lydelse: Mel.: ,,Hjeltar som bedjen ... 11 Lika som förr, du går oss till möte i Stöpt uti bronz, du kungliga hamn: Stiger du upp ur grafvarnes sköte, Slet du dig lös ur förgängelsens famn? ! Nej, ur detsamma svenska bjertat, 1 Hvilket du ömsom lyft och smärtat j Länge seen dess ditt eget var kallt, Tager du form på nytt och gestalt: Den mäktiga skepnaden är icke fallen, Du lefver, du rör dig i metallen. Stå då på vakt vid speglande vatten, Blicka mot soln, som kommer häråt, Svep dig i frost, då vintriga natten I Sållar med gnistrande stjernor sin stråt: Och när vårt ödes mått sig fyller, Res dig i sporrar än och kyller, Samla ditt folk och mönstra det här, ; Peka dit faran i antåg är: Och lär oss att brottas med vidriga öden, Med handen på värjan än i döden! i Härefter försiggick, i föreskrifven ordning, defileringen af garnisonstrupperna och skarpskyttarne, hvilka efter slutad defilering fortsatte marschen öfver Gustaf Ado!fs torg till sina kaserner eller stationer. Kongl. familjen begaf sig tillbaka i till slottet och åskådarne började efter, hand skingras. i Högtidligheten, som gynnades af torr ehuru något kylig väderlek, var i sin helhet utomordentligt imposant och isynnerhet sestkantaten gjorde ett mäktigt intryck. ! Förutom Upsalasångarne, hvilka anlände, till hufvudstaden tidigt på förmiddagen, ! ankom kl. !,5 e. m. ett extratåg med, studenter. För samtliga studenterna, hvilkas antal uppgick till omkr. 1,000, hade : festkomitn äfvensom enskilda subskribenter beredt ett festligt mottagande på bangården å Norrmalm. På förmiddagen var en frukost der arrangerad för de ankommande gästerna, och för dem som anlände på e. m. voro förfriskningar och bålar framställda. Omkr. kl. 5 börjades det stora sackeltåget till Karl XII-stoden. Studenterna! uttågade från bangården och Stockholms skolungdom från nya elementarskolan. 4 båda ställena likasom å de gator, der tåget passerade, voro ofantliga folkmassor 1 rörelse, och trängseln i den närmaste; omgifningen af Kungsträdgården var obeskriflig. Rörande festligheterna på aftonen mottaga vi pr telegraf följande närmare uppgifter: Studenternas fackeltåg gjorde en förträfflig effekt. Framför statyen, som var belyst af kalkljus, uppställdes sångarbaneren och sångarne bildade öppen fyrkant. Efter Narvamarschen utfördes flera fosterländska sånger. Studentkårens ordförande, L. A. Forssman, höjde lefveropet för Karl XII:s minne, hvarpå ett fyradubbelt hurrarop utbragtes. Sist utfördes folksängen. Vid militärsällskapets fest afslöts hertigens af Östergötland tal med erinran derom, att historiskt blifvit bevisadt, det hjeltekonungen ej lönnmördats. Hertigen förärade sällskapet ett aftryck i gips af Karl XII:s ansigte, ett blad ur den lagerkrans som i kistan omgifver hans hufvud med mera. Hedbergs skådespel på Stora teatern gjorde ett godt intryck. Folksången sjöngs före och efter spektaklet. Lugnet har under aftonen varit ostördt. — Oroligheterna rörande läktaren. I Dagens Nyheter af sistl. gårdags morgon 22 hunnm ee ;