Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 3

Han intog ett rum, den aflidne talaren och skriftställaren, som nu är tomt, icke blott inom litteraturen och på representantbänken, utan framför allt i medborgares och vänners bjertan, hvilka han värmt genom elden från sitt eget hjerta. Det skall länge ligga en saknad i denna tomhet, hvilken endast minnet skall småningom fylla. Och det minnet skall stå alltmera klart och ljust, ju mera skuggorna, tidens barn och den menskliga skröplighetens följeslagare, sjunkit till jorden.