Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 3

Konstnotiser srän Stockholm. (Meddelande till Ilandelstidningen.) Handelstidningens red:n har vänligt uppmanat mig att fortsätta med de små meddelanden, Heilka jag, under ofvanstående rubrik, började i ett af Tidningens första nummer för November månad. Då jag, såsom boende på ej serdeles långt afstånd från hufvudstaden, ofta nog gör mina små besök derstädes, är jag både i tillfälle och med nöje beredvillig att esterkomma ofvannämnda uppmaning. För dagen ber jag få sysselsätta mig litet med tvenne af vära skickligaste landskapsmålare. Edv. Bergh, som arbetar både raskt och flitigt, har nyss afslutat 2 vackra landskapsstycken. Det ena en björkskog med en byväg, som öppnar sig mot åskådaren. Vid grinden tränger sig en skock af mulliga får. Taflan är beställd af en konstvän i Göteborg. Det andra, som visar en mindre skogsväg, på hvilken nötboskap framkommer, har på ena sidan en friare utsigt öfver en lugnt flytande insjö, som begränsas af några höjder med särdeles vackert luftperspektiv. På båda taflorna äro himlens blå och jordens grönska natursanna och fängslande för ögat. För närvarande lärer artisten vara sysselsatt med anläggandet af ett större marinstycke, hvari motivet är hemtadt från vestra kusten, der fiske bedrifves. Många fiskare, stadda i hvarjehanda sysselsättning, gifva taflan lif. Fiskarebodar, broar och båtar göra afvexling i konturerna. Det lärer vara meningen, att denna tafla skall sändas till någon utländsk exposition. Med ett sådant staffage hade detta konststycke väl kunnat häfda sin plats. på den stora fiskeriutställningen i Havre, der den skulle utgjort en särdeles lämplig illustration till den svenska afdelninen. ? Palm målar på sednare tiden för det mesta historierade landskap, arkitekturer, m. m. dylikt. Hans nyss afslutade ,,Civita Castellanas stadsport; Insurgenternas aftåg från staden i slutet af Augusti 1849 är ett kabinettstycke, som gör ett särdeles behagligt intryck. De främsta figurerna äro temligen stora, större än vanliga staffagefigurer, så att taflan på visst sätt är på samma gång genrestycke och vy. Den får dessutom sitt särskilda intresse deraf, att den framställer ett af de momenter, som med ungefär ett tiotal af år föregingo de skilda italienska staternas sammanslutning. Konstnären, som tillfälligtvis befann sig i staden, hvilken då af fransmännen belägrades, har sjelf varit ögonvittne till den på duken återgifna händelsen. Många af figurerna äro porträtter af insurgenter. Det förlorade hoppet om seger synes på ansigtsuttrycket. Der är mycken rörelse i marschen. Vid sidan om den i klippan inmurade stadsporten synes en lointain i vackert luftperspektiv. För en tid sedan läste vi i Postoch Inr. tidningar en redogörelse för detta arbete. Artisten har gjort utkastet till en pendant till förutnämnda tafla, nemligen: Romerska insurgenters rast uti Sabinerbergen under en grupp af uråldriga jernekhar. Bland insurgenterna synes Garipaldi till häst, gifvande order åt tvenne soldater. Denna lilla grupp är tecknad efter naturen. På de varierande uniformerna, hvilka ofta äro ofullständiga, synes krigarnes improviserade natur.