Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 2

virring afvaktade hon det ögonblick, då hon skulle få se Gustave, ty ehuru minnet af honom framstod något dunkelt för henne, hade det ej upphört att sysselsätta henne, allt sedan herr Gervais till hälften officiella steg. Bland alla de kavaljerer hon bemärkt på sin onkels bal, var han den, hvars hållning och utsökta ledighet mest ådragit sig hennes uppmärksamhet. Det var således med en häftig hjertklappning hon hörde dörren öppnas. Hennes rörelse var så liflig, att hon förlef sittande med nedslagna ögon, då herr Gervais nalkades henne med Gustave vid handen och sade, utan att låta förbrylla sig af det utrop af förvåning, som undföll herr de Pomereuil, då han såg dem inräda: — Min fröken, jag har den äran att för er presentera min unge vän herr Gustave de Grandville. I detta ögonblick upplyftade Clara ögonen, och — — man kan tänka sig hennes bestörtning vid åsynen af denna besynnerliga figur, som utgafs för att vara Gustave. Hennes blick riktades först på honom, sedan på herr Gervais och slutligen på hennes far, då en oväntad tilldragelse med ens förändrade hela uppträdet. Azor, som fattades af en oförklarlig känsla af vrede och fruktan vid åsynen at denna ovanliga person — på hvilken han igenkände sin husbondes kläder och som likväl icke var han — sprang fram ursinnig och störtade emot Gustave under ett tärtvifladt skällande. Förgäfves sökte herr de Pomereuil, otålig öfver detta larm, att bringa honom till tystnad. Å:zor sprang med resta hår omkring Gustave, följde