Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 2

Regn och solsken. ) (Öfversättning från fransyskan.) — Minsann! sade Gervais, i det han bemödade sig att vara allvarsam, — det der klär er inte illa! Den slående motsatsen mellan denna antika drägt och ert ungdomiiga, friska utseende förlänar er ett egendomligt behag; — ni ser ut som en cherub. Clara skall bestämdt bli förtjust; och för öfrigt skadar det inte att låta henne få skratta litet. Man behagar på mer än ett sätt, och den, som nu talar med er, — jag kan säga det utan att smickra mig sjelf, att på min tid — — — På er tid, min herre, afbröt Gustave, — skulle ni ha blifvit ganska förargad om man framställt er som en karrikatyr, och det är just hvad som händer mig 1 dag. Men låt oss lemna detta ämne! Sedan jag nu en gång kommit hit, måste jag väl härda ut till slutet. En afton går snart förbi. — Det var just hvad jag ville säga. Kom nu, man väntar oss. — Välan! sade Gustave, med tonen hos en man, som söker lifva sitt mod genom att göra rösten stadig. — Välan! upprepade herr Gervais, och de styrde sina steg mot salongen. Clara satt nära faderns hvilsoffa och höll i handen ett broderi, hvarpå hon syntes arbeta. Med gradvis växande för) Se H.-T. N:o 277.