Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1868, sida 2

— En annan dag kan jag bereda e nöjet att höra dem, fortfor herr de Pome reuil med tydlig afsigt; — men nu föl ögonblicket, och i min egenskap af sjuk. ling, anhåller jag att få draga mig till baka. Jag råder er att snart göra det samma, — tillade han till Gustave. — Et. ter en resa af hela tre mil, på vägar sådana som våra, måste ni vara halfdöd a ansträngning; det inser jag nog. Skada att Boulognerskogens aller icke sträcka sig ända hit! Godnatt, mina herrar! Derefter drog herr de Pomereuil sig tillbaka till sina rum, stödd på Claras arm. En qvart sednare infann sig en betjent med ljus och ledsagade de båda vännerna till ett stort rum, bestämdt åt Gustave, och som gränsade till ett annat, bestämdt åt herr Gervais. — Nåväl! sade den sistnämnde då de blefvo ensamma, — hvad säger ni om vår dag? — Jag är alldeles betagen. Landskapet är förtjusande, herr de Pomereuil en typ af mildhet och artighet, fröken Celeste en Venus, fröken Clara en virtuos. — Ah! hvad det beträffar, så dömer ni som den blinde om färgen. Stackars liten! hon skulle ha varit förtjust att få låta er höra sin talang, ty det har hon verkligen. Det var ni som hade orätt. — Väl möjligt; jag var vid dåligt lynne, men jag skall söka godtgöra det der i morgon, innan jag reser. — Reser? — Ja, hvad vill ni väl jag skall göra här. Clara är inte illa, jag medger det, shuru hennes rika. ljusa hår stöter något