trogne med den moderna filosoflens, politikens och statsekonomiens läror och ersarenheter. grundliga tänkare, högstämde theoretici, hlickande långt. in i idealernas och framtidens d, och vid sidan af Hesse välbehöflige praktiske männen, som vilja bana framtiden en säker väg genom att väl öfverväga samtidens kraf. Det visade sig med ett slag, att det störtade systemet endast hade lyckats omgestalta ytan; att under den medeltidsdrägt man pådragit landet fanns ett väsen, som tänkte och kände med sitt århundrade. Det visade sig äfven här, att trycket at ett sådant system alstrar ett desto starkare mottryck, tills den kondenserade luften icke kan hopprässas mer, utan måste hafva fri väg, om den ej skall spränga den tryckande ytan i spillror. Försöket att isolera ett land, för att inom dess stängda gränser tillbakakalla en förfluten tid, lyckas icke mera. Den svåraste artikeln i spanska revolutionens program är utan tvifvel religionsfriheten. Ett folk kan känna behof af en kontrollerad förvaltning, af att sjelft stifta de lagar det skall lyda, af domstolar, som äro maktens verktyg, af större frihet i handel och vandel, och likväl ännu beherrskas af kyrkliga fördomar, hvilka alltid äro de värsta att utrota. De engelska puritanerna äro derpå exempel. Vi kunna äfven finna exempel på ännu mycket närmare håll. Emellertid hafva de upplyste män, som revolutionen bragt till statsrodret i Spanien, på sitt program upptagit äfven religionsfriheten. Frågan var, om de skulle våga att omedelbart vidtaga någon åtgärd för dess förverkligande, eller om de icke skulle anse det klokare att efterhand förbereda folkopinionen på dess införande. Den sednare utvägen vore den försigtigare, men också den, som kunde förspilla det rätta ögonblicket för den stora reformens genomförande. För att den politiska friheten skall hvila på säker grundval, måste den vara förbrödrad med upplysningen, och upplysningens dödsfiende är ett med uteslutande privilegier begåfvadt kyrkosamfund. Dessa privilegier hafva nu fått sin första stöt, i det Spaniens provisoriska regering utfärdat ett dekret, som tillåter uppförandet af en protestantisk kyrka i Madrid. De politiska tidningarne i denna stad hafva helsat dekretet med enhälligt bifall; icke så de religiösa, som rasa ötver det gudlösa, ,ofosterländska tilltaget, hvilket står i så skarp motsats till iHlandets ärorika traditioner. Man får nu se, om de Cortes, som utgå ur allmän rösträtt, skola sanktionera åtgärden eller icke. Detta blir en proba på den stora folkmassans å landsbygden sätt att känna och tänka, och ehuru folket öfverhufvud visat sig ojemförligt mer genomträngdt af civilisationens grundsatser än man någonsin anat, återstår det dock att i denna ömtåliga punkt erfara dess beslut. Af detta beslut beror väsendtligen Spaniens framtid.