Stockholmsbres. (Korresp. till Handelstidningen.) Stockholm d. 28 November. Man återvänder alltid till sin första kärlek, säger ett franskt ordspråk i svensk öfversättning -— jag vänder mig åter till Handelstidningen och åberopar mig på gammal bekantskap, jag kan gerna säga gammal kärlek, och hoppas att tidningen icke måtte deremot inlägga någon protest. I högtidliga ögonblick tänker man gerna på gamla vänner och söker att meddela sig med dem. Det är, såvidt jag kunnat finna, just ett af dessa ögonblick som nu inträffat, då vi stå i beredskap att fira Carl den tolftes fest. Äfven den som icke tycker om att i tid och otid slamra med Carl den tolftes sporrar, att skräfla öfver fordna tiders krigsbedrifter och en gång om dagen knyta näfven åt Ryssland, känner sig högtidligt stämd, när det gäller att begå minnet af hjeltens dödsdag, när vi skola inviga bildstoden af den svensk, som, sjelf onekligen inkarnationen af svenskheten, mest gjort vårt namn kändt i verlden. Ändtligen hafva vi fått midtibland oss hjeltekonungens gestalt, formad af vårt lands nu lefvande störste, ack, tyvärr nästan ende skulptör, gjuten i brons här i landet, omgifven af några troföer, som Carl sjelf eröfrat. Man måste instämma med hvad Aug. Sohlman en gång sade vid en svensk fest, att ,ingen verklig svensk skall med likgiltighet eller sarkastiskt leende kunna gå förbi den bilden, och ingen fremling nalkas den utan aktning och vördnad. Tanken på bilden och på den man, som bilden föreställer, har helt och hållet bemäktigat sig vår stad. Sällan skulle man väl få se en stor stads innevånare till den uteslutande grad upptagen af blott en enda tanke, sysselsatta med blott ett enda samtalsämne. Allt annat träder i bakgrunden — ,,stundens fröjder bleknen, försvinnen! På alla offentliga platser hör man Carl den tolftes namn uttalas, i alla enskilda samqväm ljuder det jikaledes. Går man på Stora teatern för att höra fru Michaeli, på den Dramatiska för att se Knut Almlöf och Fredrikson samt återse Stjernström, på Mindre teatern för att höra italienarne, så blir det likväl hvarken fru Michaeli eller någon af de andra artisterna som sysselsätta publiken, utan det är Carl den tolfte. Under mellanakterna meddelar man icke hvarandra sina intryck af pjesen och de spelande, utan af Carl XII och huru statyn kan komma att taga sig ut. Man går visserligen på teatern af gammal vana, men tankarne äro på annat håll. I samiljekretsarne är man i dessa dagar upptagen med att läsa, föreläsa och diskutera de många böcker, som just nu utkommit öfver denne konung. Den bildade kretsen läser först och främst v. Beskows förträffligt tecknade minnesblad af hjeltekonungen, och man glädes åt det tillfälle till ett klarare och mångsidigare bedömande af hans karakter, som derigenom beredts oss. Sedan egnar man öfverallt gerna sin uppmärksamhet åt ett häfte, som J. G. Carlen utgifvit, ,, Några blad om Carl XII, hans död och begrafning., åtskilliga intressanta och kuriösa meddelanden. Der sitter en ung medlem af familjen och stafvar på Pehr Thomassons rimmade folksägner om ,,kung Carl och hans bussar. Från pianot höres Narwa-marschen, och så sjunga några gälla men morska barnröster sitt, Marsch bussar, gån på uti Herrans namn, När man hör den sången, händer det så lätt i dessa dagar att man, liksom gamle Olof Hjelm, hvilken sjelf sett Carl XII och ännu år 1776 sjöng marschen, ,röres till tårar och ser bister ut. Det är väl bara barnsligheter, kan jag tro, i vårt århundrade, men så går det till i Stockholm uti dessa dagar, och så barnsliga äro vi allesamman. Jag blyges icke för att tala om det. Carlns och Pehr Thomassons ofvannämnda små böcker säljas öfverallt på gatorna. ,Köp kung Carl och hans bussar, herre lille! skrika kolportörerna. Carl XII:s död och begrafning, söta fru, bara 75 öre! ... Musiken följer med! — Och de hafva en strykande afgång. En kalender, benämnd ,, Valkyrian, säljes också med god fart. Den innehåller en afbildning af minnesstoden med text af Aug. Sohlman samt åtskilliga godbitar af Blanche, Orvar Odd m. fl. kända författare. Kalendern är utgifven till förmån för nionde kompaniet at Stockholms frivilliga skarpskyttekar. Skarpskgttarne spela naturligtvis en stor roll, när det är fråga om Carl XII. De komma troligtvis att mangrannt infinna sig om Måndag för att naradara vid hildefadens aftärkande IJ