Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1868, sida 2

Vi ha ännu två mil qvar, och jag fruktar ett omslag i vädret. Man åt frukost i största hast, hvilket dock ej hindrade herr Gervais — hvilken hade sökt beherrska sin matlust under tvenne länga timmar — att rikligen taga igen skadan. Gustave nöjde sig med sin vanliga frukost: en kopp chocolad och ett stort glas vatten för att befordra matsmältningen. — Föda passande åt älskande, anmärkte herr Gervais leende. — Det är ett godt tecken; matlusten återkommer nog efter bröllopet. De båda vännerna stego upp i kabrioletten och groomen svingade sig upp bakpå, iklädd stöflor med uppsiag och hvital byxor. — Våra resenärers samtal vände sig kring Claras intagande väsen, hemgiften och herr de Pomereuils 600 tunnland jord, men framför allt om de mått och steg man borde iakttaga, för att göra sig angenäm för slottets värdfolk. Den gode Gervais var förtjust öfver ett giftermål, som skulle förena hans tvenne bästa vänners familjer, Gustave, som helt och hållet fördjupades i betraktelser öfver den lycka, som väntade honom, släppte efter hästens tyglar, hvarför denne saktade sina steg till gående. Emellertid mulnade det till, himlen betäcktes af tjocka moln, och ett fint regn började fallå, åtföljdt af enfrisk vind, Man befann sig midt i hösten. Bladen från träden, som kantade vägen, nedföllo hvirflande, och nordostvinden upplyfte hästens mahn med ett gällt pipande. Gustave märkte då att han hade glömt sin kappa, något som den försigtige herr Gervais aktat sig att göra. Detta missöde