— Regn och solsken. (Otversättning från fransyskan.) I Min käre Gustave! Jag har nyss tillbragt en vecka på herr de Pomereuils landtställe eller — om ni heldre vill — hans slott. Affären är på god väg. Utan att hafva gjort något bestämdt förslag, som skulle kunnat binda er, har jag likväl sagt nog för att få dem att uppriktigt uttala sin mening, och ... alltnog! er anhållan skall blifva väl upptagen. Kom således och hemta mig så snart som möjligt. Jag skall presentera er såsom en vän, hvilken önskar göra ett egendomsköp i grannskapet. Ni skall ega er frihet att resa eller stanna, allt efter behag. Efter en trettioårig bekantskap med herr de Pomereuil, känner jag hans affärer tillräckligt, för att vara förvissad att han skall efterlemna åtminstone 25,000 francs i räntor åt sin dotter Clara, oberäknadt arfvet efter hans vördnadsvärda syster, fröken Celeste. Hemgiften uppgår således till 200,000 francs. Beträffande er blifvande fästmö, har jag ingenting att foga till den beskrifning jag redan gifvit er. Hon är ganska vacker, alltför vacker till och med att jag skulle dehöfva skildra hennes förträffliga karakter för er. Ni skall blifva förtjust. Och för öfrigt är hon er icke helt och hållet obekant; ty hon har sagt mig, att hon 5 Ar sedan sett er i Paris, på en al 8. hönneg onkel, generalen, men hor pe —