Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 3

Blandade ämnen. Storartad vexelförfalskning. Inför Londonerdomstolarne pågår för närvarande ett brottmål, som väckt ett ofantligt uppseende inom den finansiella verlden icke blott i London, utan i alla Europas största städer. Man har nemligen för kort tid sedan i City upptäckt en fabrik för falska vexlar, som drefs etter den mest storartade måttstock. Fabrikanterna äro 3 tyskar. Citysolicitorn, som ledde anklagelsen inför Lordmayorsrätten i Mansionhouse, meddelade, då de anklagade första gången stodo inför dombordet, att han tills då kommit i besittning af 20 vexlar till ett nominelt belopp af 5,000 pund sterl., hvilka alla voro fabricerade under loppet af den föregående månaden och som hade ej mindre än 74 falska underskrifter. De voro affattade på 5 olika språk och dragna på olika handelsplatser i hela den civiliserade verlden, såsom t. ex. på Mauritius, Konstantinopel, Elberfeld, Rio Janeiro, Marseille, Newyork, Stettin o. s. v. Enhvar af dessa falska vexlar är utfärdad på enkom för detta ändamål affattade formulärer, hvilka äro serdeles fint litografierade och tryckta. De olika utställarnes och acceptanternas namn äro ej blott förvillande efterapade, utan äfven försedda med vederbörandes sigill, af hvilka man förefann öfver 50 på förfalskarefirmans kontor. De anklagade synas redan en lång tid ha drifvit sin farliga affär och att ha öfversvämmat icke blott London och England, utan hela fastlandet, med sina falska vexlar. Mjölk eller bayerskt öl. Man föreställer sig i allmänhet — säger , Malmö Handelsoch Sjöfartstidning, — att det bayerska ölet är mycket närande, men detta förnekas både af hrr kemister och fysiologer. Professor Bock, en af de lärdaste anatomer och fysiologer Europa eger, påstår, att en tesked mjölk eger mera verkligt näringsvärde, än en vanlig mugg bier. En arftagerska. För flera år tillbaka afled i Ostindien en gammal ungkarl, skeppskapten Sellner, som efterlemnade en förmögenhet om 10 tunnor guld. År 1864 utgick en uppmaning till de okände arfvingarne i Europa att med sina arfsanspråk vända sig till vederbörlig ort och ställe, och en fattig faderoch moderlös tjensteflicka i Sachsen har nu blifvit lagligen erkänd som den enda rätta arfvingen till förmögenheten. Icke kommer väl hon att sakna friare. Återuppstånden från de döda. Med anledning af prins Humberts och prinsessan Margaretas förestående besök i Neapel påtänkes der en festlighet af sällsamt slag, nemligen att återupplifva Pompeij, ,,.den döda staden. Meningen är att för ett dygn liksom befolka staden på nytt, att sätta dess uppgräfda hus i samma stånd som för 1800 år sedan, att låta bagare, spisvärdar, vinhandlare o. s. v. rycka in i de toma butikerna, att iståndsätta det präktiga Forum, smycka templen med draperier och bildstoder, uppföra fester på den gamla amfiteatern, hvars säten och trappor skola repareras, göra baden tillgängliga, kort sagdt, för några timmar upplifva staden, till sitt fordna, glänsande lif. Omkostnaderna härför beräknas till 300,000 fres, men man gör sig förhoppning om att kunna taga in största delen af denna summa på inträdesbiljetter å 5 fres, hvilka skola säljas till de många främlingar, som antagas strömma till för att bevista en så ovanlig fest. Den berömde Tiorelli, som ieder uppgräfningarne i Pompeij, säges sjelf vara gynnsamt stämd för realiserandet af denna originella ide. Det fattas endast att Vesuvius illustrerar festen med ett litet oskadligt utbrott. Upptäckt. En hemsk vetenskapligj upptäckt omtalas från Turin, der professor Casturani. den berömde okularisten, har uppfunnit ett sätt att, genom inpumpning af luft i ögonen, inom några sekunder döda djur, och såsom man antager, nästan utan smärta. Experimenter hade företagits vid k. veterinärskolan och de hafva till fullo bekräftat användbarheten af professorns upptäckt. Inom några få minuter dödades på det uppgifna sättet fyra kaniner, tre hundar och en get. Det anmärkningsvärdaste vid denna nya ,snabbdödningsmetod är det faktum, att den icke lemnar det ringaste yttre spår efter sig; den kan lika väl anvädas på menniskor som på djur. Man må emellertid hoppas, att den icke är alltför beqväm atti praktiken tillämpa. Ett utvandrareskepp taget i beslag. Briggen ,Zanzibar, kapten Popp, afgick d. 14 Okt. för rederiet Heydorns och Lobedanz i Hamburg räkning med 138 emigranter till Rio Grande do Sul, men för stormar nödgades det under första dagarne af Nov. återvända till Cuxhaven, der passagerarne klagade bittert inför myndigheterna öfver proviantens beskaffenhet. Derom telegraferades till Hamburg, hvarifrån polistjenstemän genast afsändes, hvilka, sedan de afhört utvandrarnes klagan, lade beslag på fartyget och återförde det till Hamburg. Vid anställd undersökning visade sig, att den författningsenliga provianten, hvilken, enligt besigtningsprotokollet vid fartygets afgång, var af bästa qvalitet, ännu var det samt tillika högst obetydligt anlitad. Men derjemte påträffades en betydlig qvantitet dåliga och skämda lifsmedel, utan att det kunde utrönas när eller huru eller genom hvems föranstaltande eller försorg dessa kommit ombord å fartyget. Medan polisen grubblar öfver lösningen at denna gåta, tå emellertid de arme emigranterne, såsom parter i rättegången, till sin förlust och skada qvarstanna i Hamburg. Distraktion. Folkets Avis meddelar följande historia från Köpenhamn: Här om natten, kl. omkring halt 2, satte sig en herre i en droska på Gammeltorv och lät köra sig till Fredriksbergs alle. Då han kommit hem och klädt af sig upptäckte han att han i droskan glömt ett större paket, i hvilket flera saker af stort värde voro inlagda. Hastigt klädde han på sig igen och gick åt staden till för att uppsöka droska Ungefär vid Obelisken mötte han åkdonet, hvilket han lyckligtvis kände igen på hästen, som var af ,,Knapstrupracen. Paketet låg riktigt qvar i droskan, utan att det observerats af två herrar som stigit upp vid Fredriksbergsgatan för att bli befordrade till Fredriksberg. De bjödo den af trötthet pustande herrn att åka med, och för andra gången stannade droskan utanför hans bostad. Här satte vår man pince-nezn på sig och sade: ,, Farväl och tack för åkningen; och hoppade ur droskan. — Er hatt! ropade den ene af herrarne till honom. Ah, stor tack! Jag trodde att jag teg på mig hatten när jag satte näsklämmaren på mig. Far