Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 2

iro derföre tacksamma, om också Dagbladet i en punkt (Byggnadsstyrelsens förening med Trafikstyrelsen) hyser en annan mening än vi. De skånska frälsebönderna. I sammanhang med underrättelsen, att en del af frälsebönderna på Krageholms gods återvändt till sina skyldigheters uppfyllande, yttrar , Snällposten i Malmö jöljande: Att föröfrigt grefve Fritz Piper, egendomsegaren, ingalunda genom hjertlös hårdhet eller utpressningar retat sina underhafvande till motstånd eller bragt dem till förtviflan, tyckes framgå deraf, att man om honom vet att anföra månget drag af skonsamhet och hjelpsamhet, som hedrar honom såsom menniska och husbonde. Så erfar man, att han nyligen i den bekymmersamma tiden kommit nio af sina husmän till hjelp med en gåfva af 100 rdr till hvardera. Vi tro oss också häri, såväl som i flera andra omständigheter, hafva tunnit stöd för vår uppfattning, att det icke egentligen varit missnöje med de nuvarande , herrskaperna eller deras sätt att behandla underhafvande, som framkallat den vidt utspridda oron bland allmogen; det är fastmera det sätt, hvarpå hemmansbrukarne skola utgöra sina arrenden, det ir sjelfra hofverisystemet, det förstuckna, förfinale, halft-moderniserade likasåväl som det råa, uråldriga, öppet proklamerade, som börjat blifva olidligt, i samma mån som känslan af medborgerig sjelfständighet börjat vakna hos de hittills nästan såsom arbetsdjur betraktade, om också, liksom sådana, vänligt behandlade och omhuldade .godsarne. En förändring i hela systemet synes oss alltså fortfarande nödvändig, om anledningarne ill oro och missnöje skola kunna aflägsnas, och lenna förändring borde, enligt vårt förmenande, bestå i: jordtorpare i herregårdens närhet till biräde vid det till måttlig vidd inskränkta stamgodsets brukning och den öfriga possessionens utärrendering i större och mindre farmer, mot ,rena arrenden, i spanmål eller penningar. Både herremän och arrendatorer skulle utan tvifvel vinna härpå.fs Med anledning häraf yttrar Östgöta Correspondenten: Lika väl som fabriksarbetarnes ställning till erbetsgifvarne, t. ex. i England, och — om vi ej misstaga oss — till en del äfven i Sverge — är föremål för den allmänna lagstiftningen, synes oss äfven frågan om hofveriet kunna blitva det. Nåson gräns måste i allmänhet alltid kunna sättas ör godsegares alltför orimliga anspråk. Arbetaren ir väl icke heller en blott svamp, som man kan pressa huru mycket man behagar. Skåne har några utmärkta riksdagsombud. Det vore, efter hvad som vill oss synas, förvånande om ej någon af dem skulle upptaga denna angeägenhet vid riksdagen samt påyrka representaionens mellankomst. Man skulle till och med kunna förvänta sig ett förslag från regeringens sida, värdigt henne. Ett uppslag i förevarande all skulle vara djupt ingripande i arbetarnes ställning, betryggande och lugnande, enär grundsatsen härvidlag väl blefve en laglig afvägning i råga om menniskovärdets och menniskorättens ställning och förhållande till egendomsvärdet och sganderätten. Arbetarnes politiska rätt har länge rarit ett offentligt diskussionsämne; arbetarens sociala är icke mindre förtjenad af uppmärksamhet. Talande skäl tyckas oss förefinnas för tidninsarne i Skåne att behandla hofveriet från nu ansifna synpunkt, i stället för den, hvarifrån de i Ulmänhet nu se saken. Nu sakna de olika meningarne all principiel vetydelse; hvaremot de då erhölle en sådan. Den omständigheten, att arbetet är aktedt i Förenta Staterna utgör den mäktiga driffjedern ill de arbetande klassernas välbefinnande och tillredsställelse der. Görom det äfven lika aktadt hos oss, och man kall komma till samma resultat. I sammanhang härmed anföra vi efteröljande bref till Folkets Tidning från en nspektor på ett af de stora godsen i Skåne: Åfven jag har pålaggt bönder ökade bördor, nen jag vill dock ej medgifva att jag är ,,blodugaren, ty hvad jag gjort är på befallning af nin patron. — — — Ingångna kontrakter måste aturligtvis af bönderna åtlydas och ingen domtol kan derifrån befria dem. Hvad återigen ganderätten till jorden vidkommer, så blefve den rågan mycket besvärlig för mången frälseegare, händelse trågan i sådan form kunde upptagas, tt frälseegaren nödgades styrka sin eganderätt. den form rättegångar nu upptagas, kan han ej läggas sådant. Säkert är, att innehafvaren af lenna egendom — — icke eger den ringaste tilltymmelse af åtkomsthandling rörande böndernas emman.