Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 1

gräto millioner menniskor, hvilka efterhand hade lärt att ära och älska honom som sin fader. Lincoln hade dött och med sin död beseglat afskaflandet af slafveriet, detta ohyggliga arf, hvilket hädanefter skall fortlefva endast som en fläck i den stora, nordamerikanska republikens historia. Lincoln hade dött efter att som ett heligt testamente hafva efterlemnat åt sin efterträdare uppgiften att förstärka det lossnade band, som förbinder de Förenta Staterna, och genom försoningen bana folken väg till ny uppblomstring samt återställa den odelbara republiken till ett stort, aktningsbjudande helt. Medborgarekriget var slutadt. Efter Shermans djerfva segertåg, Richmonds fall, det öfvermodiga söderns underkastelse och tillfångatagandet af upprorets flyende chef, följde krigets eftersmärtor, hvilka småningom antogo en mildare karakter vid öfvergången till en bättre ordning. Den färgade befolkningens kedjor voro brutna inom Förenta Staternas område, de förra konfedererade staternas skulder blefvo ej erkända, och de af dem i omlopp satta statspapperen förklarade värdelösa. Man konfiskerade all egendom, som tillhört de sydstatsfamiljer, hvilka antingen spelat en framstående roll i det slutade kriget eller vägrade att aflägga den föreskrifna underkastelseeden. ÄÅfven Ludlow tillhörde dem, som hade att beklaga förlusten af sin förmögenhet. Af allt, som en gång gaf honom en så framstående ställning bland sina medborgare, återstod honom ingenting annat än ett dystert, af bittra sjelfförebråelser åtföljdt minne. Men de högtsträfvande för