Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 1

ders förlopp ernå en ställning, som med hans enkla lefnadssätt satte honom i tillfälle att bespara små summor och dermed lägga första grunden till en ny förmögenhet. Under denna tid lefde Alice, den brunlockiga, sörjande Alice, på en liten egendom i en af de norra staterna, uteslutande sysselsatt med vården om sin blomstrande gosse. En aflägsen anförvandt till hennes aflidne fader hade beredvilligt erbjudit henne en tillflykt hos sig, efter hennes tillfrisknande under de barmhertiga systrarnes vård. Hon lefde der stilla och tillbakadraget, kärleksfullt vårdad at dem, som kände hennes sorgliga öde. Ett år hade förflutit, och åter prunkade skog och mark i högsommarens yppiga skrud. Såren efter inbördeskriget började läkas, och med jättesteg inställde sig den fordna ordningen. Likasom förr hvilade affärerna till en del under de hetaste sommarmånaderna; likasom förr voro ångbåtar och jernvägar uppfyllda af menniskor, som sökte vederqvickelse vid badorter eller i landtlig ensamhet. Äfven Alice hade beslutat sig för en resa, dock mindre för helsans skull, än för att hos en af henne känd notarie erfara, om hon ej kunde rädda någon om än ringa del af sin förmögenhet åt sin gosse. Ludlow befann sig vid denna tid på en återresa från södern, dit han hade begifvit sig för att ännu en gång personligen anställa forskningar efter sin förlorade maka, hvars spår dock endast förde honom till Mississippi, denna gemensamma graf för så många hundrade, af det slutade kriget kräfda offer.