Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 1

han kunde räkna. Till och med de förfärliga underrättelserna om hans maka och barn erhöll han genom fremmande hand. Enligt dessa hade man spårat de sörsvunna till Mississippi, till det ställe der de hade blifvit upptagna af , Sultana, hvilket sistnämnda äfven bekräftades af Rosas broder. Emedan man således ej kunde hysa några tvifvel angående riktningen af Alices flykt, kunde man ej heller tro annat än att hon och hennes barn samt negressen hade funnit sin död vid , Sultanas undergång. Den räddade eldaren bekräftade detta antagande derigenom, att han påstod sig hafva sett Rosa ombord på det olyckliga fartyget, endast några timmar före explosionen, då hon gråtande begaf sig till den af sin herrskarinna upplåtna kajutan. Bruten till kropp och själ trodde Ludlow att han ej skulle kunna öfverlefva detta sista tillintetgörande slag. Han stod nu ensam i verlden; intet fanns hvartill han kunde hängifva sig, ingen, som kände sig frestad att visa sitt deltagande för den slutne, till en viss grad till och med frånstötande fremlingen. Och likväl tvang honom den jernhårda nödvändigheten att åter blanda sig i menniskohvimlet, och egna sig åt göromål, som åtminstone förskaffade honom lissuppehälle. Ian gjorde detta med ifvern hos en förtviflad, hvilken söker glömskan och med afsigt undviker att rikta sina tankar på annat än sina åligganden. Ehuru han egde endast ringa vana och kännedom i köpmansyrket, lyckades han likväl lätt att förvärfva sig sin principals förtroende, och redan efter några måna