Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1868, sida 1

noppningarne, som en gång eldade honom och drefvo honom att skilja sig från maka och barn, för att med dödsförakt störta sig i stridshvimlet, de hade ej efterlemnat något annat än en giftig törntagg, som blott med vedervilja lät honom förnya umgänget med sina medmenniskor. Under sin flykt från fångenskapen hade han hunnit till Cincinnati. Der kände han sig jemförelsevis trygg, åtminstone tryggare än i sitt sydländska hem, der han lopp fara att blifva igenkänd och återförd till fångenskapen, hvaremot han lefde i Cincinnati under ett nytt namn, och ingen anade den förre öfversten i den efter sysselsättning sökande köpmannen. Hans medel voro nemligen så fullkomligt uttömda, att icke blott omsorgen om hans personliga säkerhet, utan äfven de nödvändigaste lefnadsbehofven tvungo honom att använda sin tid på lämpligt sätt, åtminstone till dess han hade erhållit underrättelser från de sina. De efterlängtade underrättelserna inhan träffade slutligen, och först nu erhöll visshet om hvad han egentligen hade att beklaga. Hans egendomar voro konfiskerade i likhet med hans anförvandters, medan dessa antinger hade stupat i den mördande striden, eller med en ringa återstod af sin rörliga förmögenhet hade flyktat till obekanta trakter. Alices onkel hade dött, men det lilla, som han räddat undan denna allmänna ruin, hade hans efterlemnade maka användt för att öfverflytta till Mexico, der hon åtminstone ej mer behöfde i sin närhet bevittna slafveriets undergång. Således befann sig ingen mera i hans hem, på hvars råd och hjelp