Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1868, sida 2

och en mängd andra märkvärdiga män ! äro begrafna. ; Den franska ,,Monde bekräftar, att den( 13 dennes till Civita Vecchia på ett franskt krigsfartyg ankommit förstärkningar i trupper och krigsmateriel; en del häraf är bestämd för den franska ockupationskåren, och en del för romerska regeringen. Detta synes icke antyda de franska truppernas snara återvändande. FRANKRIKE. I gårdagens nummer af denna tidning meddelades en redogörelse för de tal, som Cremieux och Arago nyligen höllo inför polisdomstolen i Paris till försvar för perssoner, som anklagats för delaktigheti den hyllning, som den 2 dennes på kyrkogården Montmartre egnades minnet af den på en barrikad den 2 December 1851 fallne folkrepresentanten Baudin. Jemte (Cremicux och Arago uppträdde äfven en yngre sakförare, Gambetta med ett tal, hvilket likasom hans kollegers väckte utomordentlig sensation. I likhet med dem öfvergick Gambetta från försvar för de anI klagade till angrepp på statskuppen af d. 12 December, och det blef i sjelfva verket : Napoleon IIT och hans verktyg vid statskuppen, som här fingo intaga de anklaga: des bänk och på förhand höra den omut: sliga historiens dom öfver mened och förräderi. : Gambetta, som fungerade såsom advokat ; för den anklagade herr Delescluze, yttrade ; bland annat: i Jag har i den offentliga anklagelseskriften påträffat den verkliga terrängen, på hvilken denna l debatt bör hälla sig, nemligen denna förfärliga l fråga — den största fråga, som kan föreläggas; män, hvilkas pligt är att göra rättvisan aktad — 1 I denna fråga, som jag framställer i följande ordalag: Kan i ett folks lif ett ögonblick inträffa, dål man, under förevändning af att handla för det 1 5 i 1 u 6 8 8 allmänna bästa, kan omstörta lagen och behandla dem som brottslingar, hvilka försvara lagen med fara för sitt lif? Jag vill icke nagelfara med er lag af år 1858.) Men för att kunna begagna den som vapen emot doss, behagen I förutsätt: joch förutgångna öfverenskommelser äro erforderliga, för att vi skol a minnet af våra döde. I behagen antaga för gifvet, att den fromma känsla, som uppmanar till denna hyllning, icke existerar ihos oss. Det är eder således icke nog att hafva utdrifvit republikanerna ur republiken; I viljen äfven utdrifva dem ur den menskliga naturen. I hafven sagt er emellan: ,,vi måste en gång för alla göra slut på denna för oss så förfärliga återblick på det förflutna; vi skola förbjuda alla och enhvar att påminna landet om hvad som ligger bakom oss — och för detta ändamål dragen 1 nu inför domstol sådane män, som man högaktar, semedan de troget lefvat och kämpat under sin I fana och aldrig öfvergifvit henne för en annan. Det är i sjelfva verket icke inför en polisdomstol en sådan sak som denna bör behandlas. Hvem j vet icke hvad som tilldrog sig den 2 December å 1851 — hvem känner icke den oro, som väldshandlingen af den dagen ingöt i alla samyeten? I Vid den tidpunkten bemäktigar sig en okänd man, utan fast ställning, Frankrike med tillhjelp af d personer, på hvilka man kan tillämpa hvad Sallud stius yttrat om den usla hop, som omgaf Catilina, och hvad Ceesar sjelf sagt, då han porträtterade sina medbrottslingar — att de utgjorde befolkningens afskum, ere alieno obrutos et viciis onustos (tyngde under bördan af andras pengar och egna laster). Det är med en slik personal man under århundraden nedsablat samhällena. Historien företer en sublim följd af sådane män som Sokrates, Ihrascas, Cicero, Cato, men det oaktadt blir rätten , regelbundet qväfd under soldatens fot. Så sker det derute; men härinne befinna vi ju oss i rätt; visans eget tempel, här kan det ju icke vara så; I, domare, ären skyldige oss beskydd och bistånd. våra vittnen vid Baudins graf äro skuggorna af i Michel de Bourges och Charras, samt Berryer, den ärekrönte döende, som genom sitt bref af går8 sdagen bevisat er, att alla partier vilja förena sig för att rädda moralen. ss Hvar voro den 2 December Thiers, Råmusat, 2 i Dupont de leure och de andre? De voro inom r sfangelsemurarne i Mazas och Vincennes eller på t väg till deportationsorterna Lambessa eller Cayenne, alla dessa offer för hersklystnadens raseri På hvilken sida stodo då moralen och dygden? I i veten det väl. I veten, att allt nedstörtades un-li der denna våldshandling. d Man räddade icke Frankrike d. 2 December. Man endast lade våldsam hand på saderneslandet. Men landet, sägen J, har gillat hvad som skett. h Det vill säga: med elektricitetens och ångans tillbjelp bedrog man Paris med provinsen och provinsen med Paris. I departementerna uppklistrasu des plakater med orden: ,Paris är lugnadt. Men Paris var mördadt, fusilleradt; man besköt med 8 kartescher folkhopar, som icke lyft sin hand till b strid. Jag sjelf hade vänner, som blefvo mördade, b n 8 att hemliga manövrer : 82 CK — — då de konmo från lektionerna i juridiska sakulteten. Men det är sannt: de hade gjort ondt, ty de studerade lagarne i ett land, der de så föga aktades. Om J gillen anklagelseskriften, så innebär ert!y beslut, att d. 2 December var enlig med moralen, och att de män, som under försvar för landets lagar stupade på barrikaden, rättvisligen förverkat sina lif. J åberopen er på en folkomröstning, m som skulle vara ett slags laga bekräftelse på d. f 2 December. J veten dock alltför väl, att dylika! handlingar aldrig kunna påtryckas den laga stämpel, som J önsken, och att man aldraminst genom 8 en andra ratifikation af polisdomstolen kan för-S! bjuda en diskussion af dessa tilldragelser. De d skola alltid komma att diskuteras. Sedan 17 år tillbaka hafven J varit herrar öfver Frankrike, 1: tack vare den mina, som J sprängden under våra li fötter, men, trots allt ert öfvermod och er häng. Synslöshet, hafven J dock icke vågat fira den 2ik December som en nationel högtidsdag, ehuru alla andra regeringar firat sina födelsedagar. Endast två undantag från denna regel finnas: d. 18 Brumaire och d. 2 December. — J veten mycket väl, att det allmänna samvetet har brutit stafven öfver er. Nåväl, denna årsdag, som J icke vågat fira, vi upptaga den, vi fira den i frihetens namn såVv: Som den stora nationela försoningsdagen för våra gi synder. l TN; herr kejserlige advokat, slutade ert tal i k går med en hotelse (protest från regerings-bänken): ni hotade oss, och jag minnes väl edra ord. Jag l vill blott tillägga, att vi lika litet frukta edra ho-m telser som ert förakt. Ni har magt att fälla oss; n. men rår heder är ni ur stånd att befläcka. Här utbröt från åhörarne en storm aflsj bitallsyttringar, och förhandlingarne blefvo lös för en stund uppskjutna. uj Bland de tidningar, som blifvit åtalade D för den baudinska affären, är äfven ,, Temps. de Straxt efter det undersökningen inför domsa stolen var börjad med Hebrard, tidningens gerant, uppstod mellan domaren och ho-k nom ett nära nog förtroligt samtal om JoC saken. Domaren sökte göra sin åsigt gäl-we