Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1868, sida 3

alldeles utan lif. KOPENIIAMN d. 23 Nov. Spanmålsmarknaden utan afsärer med tendens till ytterligare prisfall. —— Bref från Landsorten. (Från redaktionens korrespo ndent.) Upsala d. 21 Nov. Man kan säga, att frågan om firandet at den stora högtidsdagen, den 30 November, både är och icke är afgjord. Som man kunnat vänta, har studentkårens direktion tillstyrkt en färd till Stockholm, men sedan hänskjutit saken till behandling på allmän studentsammankomst. En sådan hölls i dag på middagen å Gillet, der omkring 600 studenter hade infunnit sig för att deltaga i öfverläggningarne. Der framkastades många olika meningar, såsom attsångarne skulle artaga inbjudningen, att kåren i sin helhet skulle resa med extratåg och deltaga i aftäckningshögtidligheten. att den skulle resa först sednare på e. m. och deltaga i fackeltåget, att den icke alls skulle resa, m. fl. Hvad deltagandet i sjelfva aftäckningen beträffar, så ansåg man att då nu arrangementen äro vidtagna i Stockholm för placering af de olika kårerna, skulle måhända det ej bli plats för 800 — 1,000 man, då de ej voro direkte inbjudna, så att den frågan föll, och ej var det värdt att längre hålla på ett sådant förslag. Att man skulle resa sednare på dagen, efter sången, förordades mycket och diskuterades länge, och vid det blef frågan afgjord, så att om 700 personer till en viss bestämd dag antecknat sig för färd till Stockholm den 30 November på eftermiddagen, så blir ett fackeltåg i Stockholm anordnadt af dessa 700. Men på en sådan teckning tviflar jag i all underdånighet och anser den nästan rent af som en — omöjlighet. Då står saken på den punkten, att våra sångare äro i Stockholm, 3ja kanske 400 studenter hafva rest ner sem privatpersoner, utan afsigt att representera, och vi — vi äro qvar i Upsala 600—700 man, och kunna icke taga oss till något af värde, då den mest spirituella och estetiska delen af vårt nöje är beröfvad oss genom sångens frånvaro. Emellertid skulle det vara högeligen önskvärdt, efter som det är förordadt, att det föreslagna antalet tecknade sig för deltagandet i ett fackeltåg, ty då blir den lilla del som här stannar en så försvinnande ringa, att Upsala studentkår mer än tillräckligt är representerad. Enligt mitt förmenande har dock kären icke i Stockholm att göra vid ett fackeltåg, då vår egen kommun kan kräfva att samma lysande företeelse här anstaltades, då det i alla hänseenden blir vi sjelfva som få släppa till fiolerna för facklors anskaffande. En annan sak vore om från Stockholm kom en bjudning till deltagande i omnämnda fackeltåg, derföre att Stockholms stad ville se Upsala studentkår bland den samling, som under jubel firar den konungs minne, hvilken i sin dödsminut upplystes uf ungefär samma lysmateriel som han nu 150 år efteråt, förevigad i brongen, omstrålas utaf. De flesta nationer hafva i dag sammankomst för att afgöra hvarifrån medlen till fackeltåget skola tagas, ifall ett sådant kommer till stånd. Efter allt det myckna bråket med Carl XIIfesten ha vi att vänta en at de mest framstående konserter, som Akademiska kapellet någonsin gifvit, hvarvid vi få höra fru Norman m. fl. konstnärer från Stockholm. Den sorgmarsch, som komponerats för samfundet S. H. T. vid firandet af sorgfesten öfver Björck och Klockhoff, kommer då också att uppföras. Den är skrifven af kapellmästaren Carstensen, som häri Upsala verkar med. själ och hjerta för musiken. Den andra af våra dans-soirer hölls i förrgår: afton och var, som vanligt, gouterad. Den första hade det missödet att blott få 2 besökande, men orsaken var ej svär att finna, ty det var 2 marknadsbesökande som förirrat sig upp till den — inställda balen. Således var det egentligen n:o 1 som hölls i Thorsdags. Sagde dag på morgonen stängdes vår ångbåtstrafik af is, och ,,Upsala afslutade årets kommunikationer till ,,vands. Nu hvimla våra isbanor af skridskogångare af båda könen under en vacker, vintrig blå himmel med måttlig köld, och bjellrorna klinga, då den andra snön som kom ej gick i vatten, utan medförde ett någorlunda godt slädföre i staden. Vägarne äro dock opraktikabla på släddon. Himlen tycks dock nu i afton båda mera snö och termometern har höjt sig från —10 gr., som den visade i morse, till — 3 gr. I går hadej vi — 14 gr. och blåst. -Som mången kände Daniel Klockhoff och älskade hans lyra och hans penna, villfar jag en begäran att insända verserna, som upplästes på minnesfesten i 5. II. T. Daniel Klockhoff föll i sin ungdoms dagar, Skördad af den magt, som från verldens början Skonat ungträd lika så litet som de Åldrige stammar. Daniel Klockhoff var som ett barn till hjertat, Viljan visste manlig att in i döden Under tystnad bära på tunga bördor, Egna och andras. Daniel Klockhoff hade ett öppet sinne För den ljufva kärleken och för vänskap. Sen att harmas, snar till att hjelpa, var han Vännernas älskling. Med ett stilla löje i klara ögat, Med olympiskt lugn på den blida pannan Och med drag, som skimrades genom af den Renaste ande. När han talte var det ej sydländsk blomdoft, Ej en skiftrik bär af de lätta bilder Fantasien bryter med glans af tusen Spelande färger. Lugnt hans tal flöt fram som en bäck i skogen, Som med sakta våg och i helig tystnad Hvälfver djupblå under de dunkelgröna Skuggande granar. Hörde du det, fylldes din själ med intryck Af en man, som lärt att med höge Gudar Båtar ej att träta, och kunde stärka Vingade hoppet. Af en man, som lärt af Aristones son att Lyssna i sin själ och i all naturen Höra sannings, skönhets och godhets evigt Heliga treklang. Sådan var han, medan han dvaldes hos oss, Sådan må vårt hjerta än honom minnas, Och liksom han sjelf vare ock hans runa Enkel och flärdlös. — 22 Zs— — — Fasansfulla förgiftningar. (Korrespondens till Indepedance belge.) Genere den 12 Nov. Denna gång har jag att omtala en sak,som kommer att väcka mycket uppseende och, om den tilldragit sio i Parig redan sknue nynrört himmel