Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1868, sida 2

den slumrande lille, likasom för att medla mellan dessa och den under kullen slumrande; en kolibri var till och med nog djerf att fladdra fram tätt intill :gossen och nyfiken sticka sin rörformissa näbb i en blomkalk, som. stack fram ur den lilla knubbiga handen. Allt längre utsträckte skug gorna sig mot öster, till dess de slutlige 2 betäckte hela kyrkogård en. Moder och barn lågo ännu Alltjemt på samma ställe. Ett uppfriskancle vinddrag spelade omliring bålrnets tin ningar och medförde ljafva dröm mar; den bleka modern derexnot var oti! lgänglig för tröstande bilder. 0. om den döde, hv: ws grönskan de täcke nennes tårar så rikt tuktat, hade: kunnat i drömmen framträda för henn es själ, huru annorlunda hade det ej då vJarit! En vagn nalkades och stannade framför ngången till. kyrkogården. Tvenme svartdädda fruntimmer stego derur och nalados grafvarne, åtföljda af tvaume män. Je voro barmhertighetssys trar, hvilker efter len menniskovänlige komnt aendantens uppifter hade skyndat hit fe att taga vård m den värnlösa Alice o ch hennes barn, Djupt rörda betraktade de nykomna den ripande scenen, likasom hade de tvekat tt återkalla den olycklig: Alice till medetande af sin belägenh et; men derefter itade de sig ned öfver . henne och öfveropade henne med ämma omsorger.