Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1868, sida 1

Reseskildringar från Ryssland. X. Bilder ur torglifvet. — Gostinoi-DWor. — Ryska restaurationer och ryska nationalrätter. — På börsen. — Hvad man ser i grannskapet af densamma. — Zoologiska museum. — Heliga foglar. — Bergingeniörs-akademien. — Rika mineralsamlingar. — Slutreflexioner. Arla en morgonstund begaf jag mig ut för att studera folklifvet, sådant det uppenbarar sig å stadens salutorg och i den verldsbekanta bazar, som på ryska kallas Gostinoi-Dwor. Som vanligt utbreder sig en tät och ogenomtränglig dimma öfver staden, så att man ej kan se handen framför sig, men detta oaktadt röra sig tusental i den riktning vi nu gå, och Iswoschikernas åkdon framrulla i ansenlig mängd å de folkuppfyllda gatorna. : Till en början hasta vi till det s. k. Hötorget, der det , svarta folket har sin egentliga centralplats. Med detta namn betecknas de lägre klasserna i allmänhet, och är här en sådan trängsel, att polisen oupphörligen sysslar med att hålla vägen fri för trafikerande. Å ena sidan af torget hafva trädoch blomsterhandlare uppslagit sina qvarter, under det å andra sidan befinna sig kött-, fisk-, smöroch grönsakslagren. Rundtomkring torget äro otaliga näringsställen, der servering af Qwas, tbe, öl och bränvin flödar i rikliga strömmar. Å detta torg ses hela dagen mushikherna i liflig rörelse, köpslående och pratande. Många äro rörda af starka drycker. De äro ruskiga att se på, ha långt, yfvigt hår och rik skäggväxt, men äro 1 allmänhet oförargliga varelser och visa en godlynthet och vänlighet utan like, om man ger sig i samtal med dem. Vi gå en stund omkring ibland detta hvimmel, betrakta de stora upplag af hvitkål, hvilka här äro uppstaplade och utgöra befolkningens förnämsta föda. Huru ledsamt att ej förstå alla de tillbud som göras — men man får nöja sig med att vara vittne till huru handeln går undan, huru här sem annorstädes hvar och en efter råd och lägenhet förser sig med lifsförnödenheter. Bland varorna utmärka sig isynnerhet köttet och grönsakerna för godt utseende. Å ett annat torg påträffa vi hela förråder af gamla kläder, skodon, möbler och husgeråd m. m. och dertill en samling menniskor, som göra fullt skäl för namnet af ,svarta individer. Här råder en babylonisk förbistring mellan köpare och säljare. Man formligen rifves och slites om slarfvorna, och tör att undgå att inkomma i denna traslabyrint finna vi för godt att aslägsna oss, följda af envisa och påträngande försäljares skrik och dragningar i rockskörten. Vi fortsätta vägen till ,,Gostinoi-Dwor, der vi genomvandra en hvälfd gång, i hvilken äro ej mindre än flera hundrade handelsbodar — alla äkta ryska — och skötta af genuina ryssar. IlIvart vi gå möta oss ropen Iswoltje, Iswoltje? (Hvad bebagas?), och man framvisar allehanda artiklar, som tillhöra garderoben. För det mesta är det unga gossar, som här fungera som skrikhalsar, och detta med den skärpa i tonen som är allt utom behaglig. Köpmännen i allmänhet äro klädda i de välkända ryska platta klädesmössorna och långa rockar. Lagren synas vara både rikhaltiga och väl sorterade, men lära ej vara af serdeles god qvalitet. Ju förr det är utslitet eller förderfvadt, så resonnera de ryska köpmännen, desto förr måste man köpa nytt. För att dock vid ett hastigt påseende göra varorna begärliga, är alltid ytan vacker. Att vidare omtala dessa butiker, hvilka innehälla nästan allt hvad som erfordras från de eleganta och dyrbara pelsverken till de minsta obetydligheter, kan ej vara af något synnerligt intresse, hvarsföre vi gå vidare och stanna vid en bokförsäljning å öppna gatan, der endast ryska volymer tillhandahållas. En tallik publik omgifver den språksamme bokhandlaren, hvars folianter i allmänket likna dem vi se vandra till makulaturförråden hos våra specerihandlande. Ett egendomligt drag hos ryska folkets lägre klasser, som man är i tillfälle att