Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1868, sida 2

— sx;l — —— 2 — Nin fru, lugna er, trösta er, fort for officeren rörd, — er make var kri gare — — — Han var? Hvad betyder det? Hva menar ni dermed? ropade Alice med fasa — Han var det, min fru, återtog kom mendanten högtidligt; han har gått ditv alla måste följa honom förr eller sednare Hans död inträffade plötsligt och plågfri — enligt läkarens utsago dog han af et nerfslag. De sista orden hörde Alice icke mera Gossen hade halkat ned från hennes makt. lösa armar, hennes hufvud sjönk ned mo bröstet, dödens färg betäckte hennes äl. skeliga drag, men hennes ögon, de stora mörka ögonen, som fordom förrådde er verld af salighet, de stodo vidöppna och stirrade med en marmorbilds uttryck orör liga mot golfvet. — Min fru, återtog kommendanten djupt rörd, efter en kort tystnad, — e make var krigare, och krigarens lott — — — Död, borta för alltid! suckade Alice utan att förändra ställning, — Ni är utmattad, min fru, började kommendanten ånyo, — tillåt mig förs er till en närboende familj, der man skal emottaga er och ert barn kärleksfullt. — Min arme, arme gosse! Han är m faderlös, hans fars blick skall aldrig hvila välsignande på honom, inföll Alice åter. — Kom, min dyra dam, detta är ingen plats för er och er berättigade sorg, bac kommendanten ifrigt. (Forts.)