Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1868, sida 2

Dyrkönt lycka.) Berättelse af Balduin Möllhausen. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Nära tre veckor hade hon tillbragt i Memphis, och under halfva denna tid intagen af den förfärligaste ångest för sin mellan lif och död sväfvande gosse. Den öfvertygelsen, att Rosa för längesedan hade inträffat i Camp Douglas och underrättat Ludlow om hennes snara ankomst, lugnade henne något under denna svåra tid, men det förestående återseendet kunde hon med glad tillförsigt tänka sig först då, när hon tryckte det från döden räddade barnet mot sitt bröst och fällde glädjetårar deröfver. Hvad bekymrade det henne nu att hon, för att bestrida sina utgifter på den fremmande platsen, måste sälja sina få återstående ringar, ja, till och med några klädesplagg, så att endast en torftig drägt återstod för henne! Hennes lille gosse var ju henne återgifven, hennes make lefde och väntade henne längtansfullt, och om än tusen mil hade skiljt henne från sitt mål, skulle hon ej hafva ryggat tillbaka för den uppgiften att vandra detta afstånd för att få träffa honom. v Då träffade henne som ett åskslag den förfärliga underrättelsen att ,,Sultana ha) Se H.-T. N:o 271.