Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 3

ka ögonen, den arma, af ödet strängt pröfvade, som sökte sin make, sitt barns sader. En lång, sorglig resa hade hon tillryggalagt, en resa vid hvars början hon fruktade att hennes krafter ej skulle förslå. Ty icke utrustad med alla beqvämligheter, hvarvid hon var van, hade hon anträdt densamma, utan nästan utblottad på alla tillgångar och ofta anvisad att vädja till fremmande menniskors medlidande. O, huru svårt det hade varit för henne att bedjande vända sig till fremlingar, dels för att erhålla herberge, dels för att få åka ett stycke väg! Visserligen hade man öfverallt visat den sköna, så djupt bekymrade modern bjertligt deltagande och uppmuntrat henne med tröstande ord; men bitterheten af hennes belägenhet kunde ej mildras derigenom, och endast kärleken till hennes barn och längtan efter den fångne maken förlänade henne kraft, att utan förtriflan fördraga den hårda skickelsen. (Forts.)