Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 3

Statistiskt. Tackjerns-tillverkningen i Skottland Preussen och Sverge. I , Nerikes Allehandaläses: I Skottland funnos 1852 143 masugnar hvaraf 109 voro i gång; 1865 hade antalet vuxit till 167, hvaraf 133 voro i gång. Preussen hade 1852 176, samtliga i gång, och 1865 304 stycken. hvaraf dock blott 207 nyttjades. Sverge hade 1853 233 masugnar i gång och 1865 blåstes i 219, hvaremot då 80 stodo kalla. Hela tillverkningen var under de nämnda två åren: i Skottland 18,403, 000 och 27,820,000 centner, i Preussen 3,934,000 och 17,413,000 eentner, i Sverge 3,429,000 och 5,331,000 centner. På hvarje masugn gjorde detta en tillverkning af: i Skottland 168,830 och 209, 170 centner, i Preussen 22,349 och 84, 118 centner, i Sverge 14,715 och 24, 342 centner. Häraf kan man se, att tackjernstillverkningen i Skottland redan under förstnämnda är hunnit en betydlig höjd och ytterligare ökats ansenligt under den följande tiden, samt att masugnsdriften der är mycket koncentrerad; att Preussen och Sverge vid den förra tiden stodo på en jemförelsevis låg ståndpunkt såväl i afseende på massan, som frambragtes, som isynnerhet med hänsyn till de enskilda masugnarnes tillverkningsförmåga; att båda länderna sedan denna tid gjort vackra framsteg, men att Preussen dervid alltmera lemnar Sverge efter sig och närmar sig Skottland. Att man dock äfven i Sverge kan tillverka större mängd tackjern på ett enda ställe och derigenom minska dess tillverkningspris, kan man se af förhållandet vid Långshytte masugn i Kopparbergs län, der tillverkningen år 1866 uppgick till mer än 105,000 centner, hvilket, om det gått hela året, borde ytterligare hafva ökats med 26,000 centner, eller till 131,000, ännu visserligen långt efter Skottlands medeltillverkning, men dock ett godt stycke på väg.