Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 2

— Tag på er dessa plagg, hviskade han försigtigt, — och så snart vi ha lemnat den här byggnaden, så håll er beständigt bredvid mig. Tala högt med mig och sök att ge er röst ett sorglöst uttryck, isynnerhet då vi passera förbi vaktrummet. Jag skall ge er samtalsämne. Ludlov följde rådet, och ehuru de måste gå förbi flera skildtvakter, hunno de obehindrat till den utgång, som sergeanten hade valt till utförande af sitt företag. En soldat med geväret på axeln vandrade fram och tillbaka framför den helt enkelt tillbommade porten. Han var bördig från det gröna Irland och gnolade sakta på en munter dryckesvisa. Han längtade synbarligen efter aflösningen för att derefter belöna sig med en styrkedryck för sin nattliga tjenst. Kort förrän de hunno fram till porten; rådde sergeanten Ludlow att gå bakom ett hörn af vakthuset och gömma sig der. Han sjelf nalkades irländaren, som plötsligt stannade och tystnade. — Paddy, sade han förtroligt till soldaten, innan denne hann anropa honom, — Paddy, att posta är ett tråkigt göra och väcker törsten. — Mycket sannt, herr sergeant, svarade soldaten, då han igenkände den vakthafvande sergeanten. — Ge mig geväret, Paddy, fortfor sergeanten, — så skall jag posta en stund, medan du tar den här halfva dollarn och hemtar en butelj af det starkaste åt oss. Det är ännu lju i mark eenteriet; ul inte gå dit s ty et att man inte tycker om att se ett befäl — — — Alldeles rätt, inföll irländaren med största beredvillighet, — det passar egentjang jag