Dyrköpt lycka. ) Berättelse af Balduin Möllhausen. (öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Men grön som en nyss landstigen tysk emigrant, svarade den vid vedförrået sysselsatte negern; — tacka vill jag veden, som vi togo in i Nev-OrleansGoddam, så torr som rebellknotor, hvilka hängt tio år i galgen. — Anramma! Ha vi redan återigen kommit ned till New-Orleansveden? frågade Jonny förvånad. — Detta är en New-Orleanskubbe, ljöd svaret, och samtidigt nedföll ett stort träblock så nära intill Jonny, att han måste springa åt sidan för att ej skadas. — Kan också ha kommit ombord frår annat håll, invände Jonny kallblodigt. — Vill ställa mig framför den förste bästa rebellkanon, om — — — Om han inte är laddad, intöll Jonny skämtsamt. — Antäkta! Jag menar om inte der här veden intogs i Nen-Orleans. — Hur kan du veta det så noga? in föll nu Fred. — Emedan vi redan två gånger h. brännt af förrådet. — Men hur vec du det då? — Emedan en kubbe ligger på tvärn ) Se H.-T. N:o 268.