nålla sitt tag, men de fingo endast skummet af propellern. Man började nu göra små utflygter hit och dit på däcket; öfverallt, men synnerligast i fören, mötte en syn, som väckte en viss häpnad. Hela fördäcket var betäckt af ett ofantligt laser af tjock is, som betydligt tyngde ned fören. Vi hade således äfven hotats af faran att blifva nedisade och måhända utan förskoning dränkta som kattungar. Det blef nu ett godt verk att bortskaffa denna is, och de flesta grepo sig!arbetet an med desto större ifver, som det visade sig vara ett radikalt bot mot potatissjukan. Med ,,fräsande fröjd bar det nu af mot norska kusten, som ock följande dag på f. m. kom i sigte. Vi blefvo dock något ogästvänligt emottagna, ty vinden vände nästan tvärt; blåsande lika häftigt som förut, men med krabber sjö gjorde den allt för att hindra vår framfart. Våldsamt kastades fartyget upp och ned, så att propellern nästan lika mycket surrade omkring i luften som i vattnet. Det låg någonting ytterligt retsamt i dessa ishafvets sista krampartade ryckningar; dock ångan och Sofias sjöduglighet segrade slutligen, och belysta af flammande polarljus, som i zenith bildade en med regelbundenhet och vexlande färgprakt strålande Corona borealis, ett fenomen, som af oss för första gången iakttogs under denna resa, inseglade vi i norska skärgården och kastade följande morgon ankar i Tromsö hamn. Knappast hade ankaret fallit, förr än passagerarne skyndade i land. Det var en obeskriflig känsla af välbehag att åter befinna sig på det torra i civilisationens sköte, ty då man är i det glada gästvänliga Tromsö, som af en mild försyn blifvit satt såsom den menskliga bildningens förpost inom polarcirkeln, så behöfver man ej mera sakna något, som hör till ett komfortabelt lif. Vi kände af erfarenhet, att vi hade att vänta öfverallt välvilja och gästfrihet, men äfven den djerfvaste förväntan vardt vida öfverträffad. Sofia måste stanna några dagar för intagande al! de härstädes deponerade samlingarne. Under denna tid från den 20 till den 30 Okt voro vi bjudna på fyra middagar med thy åtföljande supter, samt dessutom tre super De varmaste sympatier för Sverge, för vetenskapen, för Spetsbergsexpeditionen uttalades i tal och skålar; till och med Finland erhöll sin del. Aftnarne tillbragtes med musik och dans, och roligt var dej öfver höfvan. Snart hade vi glömt ishafvet och alla dess farligheter, och jag troi förvisso att mången önskade sig tillbaks till Spetsbergen, om ej för annat så för at få göra om den glada turen i Tromsö. De unga damernas i Tromsö älskvärdhet hotade Sofias salongsinnevånare mera än alle ishafvets retade Egirs döttrar, då ändtli gen afresans dag randades. Efter ett hjert ligt afsked och alla minnets fataburer full proppade, begåfvo vi oss åter i väg, vis ligt hållande oss inomskärs. Färden längs norska kusten gick utan äfventyr.