— ,En snar fred! Ett långvarigt krig!, ropades här och der, allt efter som längtan efter hemmet eller smaken för det äfventyrliga soldatlifvet hade vunnit öfverhanden, och om små meningsskiljaktighet ter hotade att urarta till ordvexling och blodig strid, så voro ,all hands genast beredda att afsluta tvisten på kortaste sätt och till största obehag för den stridslystne. Ty officerarnes undseende, grundadt på den omständigheten att man numera befann sig utom området för de kringströfvande secessionistbanden, borde ej missbrukas, så vida man icke åter ville framkalla den militäriska disciplinen i all sin stränghet. Men äfven officerarne hade dragit sig undan i en afskiljd vrå och firade det ovanliga lugnet medelst ett muntert dryckeslag. Känslan af trygghet för fiendtliga anfall behagade dem lika mycket som deras underlydande, och någon ersättning måste soldaten dock hafva för sin svåra tjenst, sitt dagliga spel om lif eller död. Hvem vet huru snart lifstråden är afklippt? En säker kula, en bajonettstöt, — och gräs växer öfver alla förhoppningar och önskningar, som en gång uppfyllde det stelnade bröstet. Detta sade äfven de, som af den outtröttliga , Sultana fördes uppför floden; de få dagarnes lugn måste njutas, ty hvem kunde veta om och när de återkommo? Derför visade officerarne äfven undseende, och man sjöng och drack här så lustigt. .Hvem vet om jag i morgon är i lifvet! sjöng i fyrstämmig kör en grupp af tyskar, som slumpen och värfvaretrumman hade sammanfört.