gårdagen visade käckhet. Derefter lyftades ankar och kosan ställdes till Kingsbay, hvarest fanns en ypperlig hamn, i hvilken reparationerna kunde verkställas. Dit anlände vi på aftonen efter en fredlig seglats i vackert väder. Efter en närmare undersökning af läckan blef det under de töljande dagarne så småningom klart för en hvar, att det ej numera var att tänka på några irrfärder bland drif-isen, hvilket det betydligt medtagna kolförrådet ej heller skulle tillåtit. Hittills hade programmet varit ovilkorlig öfvervintring i händelse ett nytt land med dräglig hamn skulle upptäckas, men i annat fall sannolik öfvervintring vid Sju-öarne. Detta program måste nu öfvergifvas, och intet annat återstod än att tänka på hemfärden. Likväl beslöts att göra ett försök att komma till Tusen-öarne, hvarest arbete i vetenskapligt hänseende fanns att uträtta, och på nedresan skulle Beeren Island anlöpas, om vädret tillät. Tiden tillbragtes i Kingsbay med att reparera, observera, fotografera, rita m. m. och förgick ganska snabbt. Först den 12 voro vi klara till uppbrott, och detta var också på högsta tiden, ty redan förut hade hamnen, som var fullpackad med drif-isstycken, lösryckta från glaciererna, börjat tillfrysa, och till en öfvervintring i Kingsbay. kände sig ingen hågad. Färden gick nu de närmaste tre dagarne under temmeligen gynnsamt väder med Tusen-öarne såsom mål, men den 16 visade det sig vara omöjligt att med trygghet närma sig dessa öar, ty drif-ismassor började uppträda här och hvar. Kursen ändrades, och nu återstod besöket på det ödsliga Beeren Island. Det var med mycken saknad vi öfvergåfvo planen att komma till Tusen-öarne, ty utom det vetenskapliga, som derstädes stod att vinna, hade alla närt det hoppet att ändteligen få se isbjörnen, som envist hållit sig undan under hela vår vistelse på Spetsbergen, sannolikt af fruktan för Remingtongeväret. Vi seglade nu söderut, men öfverraskades snart af grundt vatten, hvars djup fortfor att minskas till dess vi om aftonen hade endast 15 å 20 famnar. Detta var en källa till farhågor, synnerligast som vinden friskade i och senare på aftonen växte till full storm. Under supen i salongen började en häftig rullning låta märka sig på temligen osvikliga tecken. En presenterade sin moitit en kopp varmt thå i rockärmen, en annan föll under bordet med stol och tallrik etc. Dessa missöden mottogos med glam och munterhet, men då vi efter supgen begåfvo oss upp på däck, då hade ingen mera mod att glamma, ty den dånande stormen och brusandet af de väldiga vågorna voro dertill alltför vördnadsbjudande. Då och då glänste den molnhöljda himmelen af en flammande norrskensblink, som med sitt magiska skimmer upplyste det dystra skumhöljda hafvet. , Sofia låg bi, som det heter på sjömannaspråket, d. v. s. hölls upp mot vinden jemt så mycket att seglen voro fyllda utan att draga framåt. Hoppande upp och ned för hvarje våg, vräktes hon framåt endast med vågornas tillhjelp. Vinden var ostlig och vi hade Beeren Island i lä; detta jemte det grunda vattnet gjorde att vi med en viss oro motsågo hvad komma skulle. Att nu anlöpa Beeren Island var ej att tänka på, man var tvärtom belåten med att slippa af med den dystra ön så fort som möjligt. En något pinsam natt tillbragtes, under häftigt bombardement i hyttorna af böcker, kammar, borstar m. m, hvilka i yrande fart slängdes omkring. Ändtligen dagades det åter, men domen ljöd att fortfarande ligga bi. Fnurriga och missnöjda, icke med domaren, vår chet, ty till honom hyste enhvar obegränsadt förtroende, men med väderleksförhållandena, återvände enhvar till sin hytt. De flesta, med undantag af sjömännen förstås, voro bekajade med en afart af sjösjuka, som erhöll det betecknande namnet potatissjuka och yttrade sig uti retligt lynne och lust att gräla; men om ej något föremål fanns att vända sin vrede emot, slutades alltsamman med sömn. Till lycka för freden i salongen inträffade det sista, och nästan hela dagen bortsofs. På aftonen spred sig ett angenämt rykte, att stormen bedarrade, äfvensom att vi lyckligen passerat Beeren Island och att vattnets djup började tilltaga. Allt detta återgaf lif åt de domnade krafterna, och i sjelfva verket väcktes vi ock på morgonen den 18 af maskinens angenäma slag och en vida behagligare rullning än förut. Dessa omständigheter kallade alla man på däck, der en ljuflig syn var att skåda. Med omkring 11 knops fart dansade , Sofia fram likt stormens mö öfver böljornas toppar, med stäfven mot söder. Girigt sökte Egirs döttrar att