Dyrköpt lycka. ) Berättelse af Balduin Möllhausen. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Slutligen uppnåddes Memphis. Kaptenen förde Alice i land och hjelpte henne genom folkträngseln till en vagn, som skulle föra henne och det sjuka barnet till ett godt värdshus. Rosa hade burit barnet, och sedan Alice under tårar anförtrott den trogna tjenarinnan åt den välvillige kaptenens vård, rullade vagnen bort med henne. — Arma, arma, söta missus, snyftade Rosa för sig sjelf, då hon återvände ombord öfver landgången; — jag får aldrig mera se lille massa, men den arma missus, det söta hjertat, ser också så sjuk ut; — o, min Gud, det tycks mig som skulle jag aldrig mera få se dem i detta lifvet. Rosa grät bittert; hon märkte ej att några af soldaterna tilltalade henne skämtsamt. Med sänkt hufvud smög hon sig till den lilla kajutan, som Alice hade innehaft för några minuter sedan, och i det hon suckande kastade sig på bädden, utbrast hon, gång efter annan, i vild smärta: — Aldrig, aldrig får jag återse den goda, söta missus och den englasköne lille massa. ) Se H.T. N:o 267.