itär — af hvilken grad som helst — skulle förbjudas att bevista alla folkmöten. Nyligen uppkommen från en svår sjukdom, har Berryer uppträdt mot regeringens åtgärder mot insamlingarne till ett monument åt Baudin, och i en skrifvelse till ,Electeur, åtföljd af det bidrag, han tecknat, yttrar han: ,Hr redaktör! Den 2 December 1851 har jag i den nationalförsamling, som hölls i det 10:de arrondissementets mairi, föreslagit och genomdrifvit ett dekret, hvarigenom republikens president förklarades afsatt och fogelfri, och i hvilket medborgarne uppmanades till motstånd mot den kränkning af lagen, hvartill presidenten gjort sig skyldig. Detta dekret gjordes i Paris så bekant som möjligt. Min kollega, Baudin, följde energiskt församlingens beslut; han föll ett offer härför, och jag anser mig pligtig att deltaga i den subskription, som blifvit öppnad för en minnesvård åt honom. Mottag etc. .... Berryer. Underrättelserna från Algier låta fortfarande illa. En af de förnämsta höfdingarne för en af de odisciplinerade sydstammarne, Si-Hamau, och hans son SiKadur hafva förbundit sig med några andra arabiska chefer, för att utföra en rörelse norrut. Skall till allt annat elände nu äfven ett nytt uppror utbryta i den olyckliga kolonien? Då det nyligen i kejsarens omgifning var tal om, att Algier skulle representeras i lagstiftande församlingen, lärer kejsaren härtill svarat, att han icke ville veta deraf, enär detta endast skulle öka oppositioren i nämnde församling. Man påstår, att Rouher i ministerrådet talat för införandet af en civil styrelse i Algier, men att general Fleury på det ifrigaste förordat det nu bestående sabelväldet. Krigsministern Niel säges hålla sig passiv i denna fråga. ENGLAND. Underrättelsen om den slutliga uppgörelsen af de mellan England och Förenta Staterna sväfvande frågorna har af hela pressen helsats med bifall; äfven sättet för denna uppgörelse har vunnit allmänt erkännande. Enligt , Pall Mall Gazette skulle konventionen härom redan vara undertecknad. Bright har åter hållit ett långt valtal. Han uppträdde nemligen den 10 dennes i Birmingham inför en talrik församling af vapenfabrikanter och arbetare. Talet upptager icke mindre än fyra spalter i Times. Kardinal Cullen har, med afseende på de förestående parlamentsvalen, riktat ett herdebref till de katholska valmännen i Irland, i hvilket han uppmanar dem att icke låta muta sig, utan rösta efter samvete och bästa förstånd. Amiralitetet har gifvit order, att alla röstberättigade vid marinetablissementerna skola på valdagen hafva fridag, utan att härför något afdrag skall ske på deras aflöning. SPANIEN. Den franska ,, Opinion Nat. säger sig från säker källa hafva erfarit, att ställningen i Spanien är långt ifrån tillfredsställande. Föreningen af Isabellister och Carlister anses som en sait accompli, och demokraterna äro emot den provisoriska regeringen. Dylika underrättelser innehåller äfven ,Mem. dipl., som synes stå på carlisternas sida; det heter der: ,, Enär den provisoriska regeringen icke mera kan göra sig några illusioner öfver det nära förestående utbrottet af striden, så förstärker den garnisonerna med alla de stridskrafter, hvaröfver den kan förfoga. De revolutionära juntorna hafva endast skenbart upplöst sig. I hufvudstaden, likasom i öfriga städer, hafva dessa juntor organiserat sig till ayuntiamentos, för att framdeles spela samma roll som kommunerna i Paris under franska revolutionen. Enär marskalk Serrano med rätta iruktar, att armåen skall ställa sig på revolutionens sida, så har regeringen riktat ett cirkulär till den, för att förbjuda hvarje deltagande i politiska agitationer. Den nuvarande krigsministern har likväl under hela sitt lif i detta afseende gifvit ett elakt exempel. Armen är hemfallen åt insubordination och myteri; man måste antingen upplösa den, eller medgifva, att befordringarne påskyndas genom revolter. Bland generalerna har Prims sednaste utnämning gjort ond blod. General Pierrad, Prims vapenbror under de begge insurrektionella fälttågen, har öppet skiljt sig från honom, för att göra gemensam sak med Escalante, Castelar och de öfriga republikanska cheferna. Olyckligtvis kommer härtill, att kommunalauktoriteternas fonder för nationalverkstäderna äro tomma inom ett par dagar, och man vet icke, på hvilket sätt regeringen skall kunna hålla i tygeln dessa hungriga massor, för hvilka man i provinserna redan föreslagit att dela de — — — —