de flesta af oss en ny syn, ty i de trakter, som hittills blifvit besökta, hade ingen enda visat sig, åtminstone på så nära båll. Kölden var ovanligt stark, ända till — 156, denna eftermiddag. Kosan ställdes nu söderut för att till natten komma ut från drif-isen, hvars grannskap genom mörkret blef dubbelt farligt. Den 3 Oktober hade vi åter en vacker dag, som börjades med en herrlig soluppgång. Först visade sig ganska länge en skär purpurrodnad, som småningom genomgick alla färgnyanser i rödt, och derpå solen, som tände sig i ett ögonblick likt en elektrisk gnista. Jag kom ovilkorligen att tänka på Runebergs Solen några purpurdroppar Ren på Österns skyar stänkt, etc. Dock saknades här dessa tusen glädjeljud, ty polartrakternas befjädrade invånare sjunga ej om sina fröjder. Gladare än vanligt voro de dock och tycktes lekande flyga omkring , Sofias tackel. — Kursen var nu åter ställd mot norden med afsigt att sedan gå till Sju-öarne, men ödet hade beslutat att vi ej skulle komma dit. Lika herrlig som solen gått upp om morgonen, lika herrlig gick den ock ned, och allt såg lofvande ut för den kommande dagen. — De två senaste dagarne hade vi redan haft olägenheter af köld och mörker. Den förra visade sig skadlig af tvenne orsaker, emedan den gjorde drit-isen, som förut varit jemförelsevis mjuk, nästan stenhård och derjemte åstadkom ett beslag af is längs fartygets sidor och på dess tackel. Mörkret åter gjorde det omöjligt att gå i drif-isen om nätterna. Härtill sällade sig nu ett tredje ondt, neml. storm. Den 4 Oktober, tidigt på morgonen, började vinden friska i från öster och uppväckte så småningom en svår sjögång, hvilken gjorde vår färd bland drif-isen, ehuru denna var gles, ganska farlig. Allt gick dock lyckligt ända till omkring kl. 7. Sjön hade då vuxit till en ansenlig höjd, och drif-isstyckena slungades omkring med ofantlig kraft; vinden hade vuxit till storm. Kapten von Otter, som sjelf navigerade fartyget, beslöt då att så fort sig göra lät segla ut från drif-isen, och nu gällde att tringa igenom ett band deraf, i hvilket. fanns blott en smal öppning, ungefärligen två gånger så bred som fartygets längd. Iukommen i denna ränna lyftes dock , Sofia på kammen af en våg och slungades ned mot ett isstycke, hvarpå följde en våldsam stöt. Skälfvande från kölen till topparne tog hon dock snart ny fart och kom ut ur rännan. Stötar mot is var ej något ovanligt, hvarföre äfven denna, oaktadt sin våldsamhet, ej väckte någon synnerlig uppmärksamhet. Rullningen hade tilltagit med betydlig hastighet och salongen började kännas för trång, hvarföre de flesta.af dess innevånare begåfvo sig upp på däck. Derstädes var att påse ett skådespel af den mest vördnadsbjudande beskaffenhet. Hafvet, upprördt i vågor, hvilkas höjd täflade med masttopparne, öfversälladt af hit och dit vräkande isstycken och fräsande af skum, kom den ovane att häpna. Ej heller bidrog vindens musik i taklaget, öfverröstande maskinens buller och döfvande hörseln, att ingifva lugn. De våldsamma öfverhalningarne gjorde allt gående på däck till ett gymnastiskt konststycke, som ej stod i enhvars makt att utföra. — En stund efter den ofvannämnda våldsamma stöten, rapporterade öfvermaskinisten till kaptenen, att vatten inträngt i en af kolboxarne om styrbord; samtidigt började ett sakta plaskande låta höra sig på trossbottnen och i salongen, och snart blef det klart för en hvar, att fartyget sprungit läck. Sofiastod då vid omkring 81 gr. nordl. latitud och 75 minuter, eller omkring 1212 svenska mil från Spetsbergen, dit kosan nu måste ställas, så snart man kommit i säkerhet för drifisen. Ställningen hade sina vådor, ty vattnet började stiga på ett betänkligt sätt så väl i trossbottnen, som i maskinrummet. Med den erfarne sjömannens orubbliga lugn skötte kapten von Otter sitt ansvarsfulla kall och ingaf härigenom enhvar förtroende och tillit. Alla händer, som ej förlamades af sjösjuka, sattes i verksamhet och tvenne vattenlangningskedjor ordnades, den ena från trossbottnen, den andra nån maskinrummet. Löjtnanten och timmermannen sökte att uppleta läckan, som ej var så lätt att påfinna i anseende dertill, att sidorna innantill äro tjockt beklädda. Med högsta tryck i maskinen, refvad gaffelfock och stagfock rusade nu , Sofia för babords balsar med knapp vind mot Amsterdam-ön, men ännu var hennes öde osäkert, isynnerhet som hon måste ligga på sin sårade sida, hvarigenom vattnet in