Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1868, sida 1

1 40 oekantå ogastvanllga polartrakterna. Bestämmelseorten var Sjuöarne, hvilka skulle göras till operationsbas för de blifvande forskningarne. Ett om fanns dock härvid, neml. isförhållandena; snart visade sig ock till vår ej ringa öfverraskning, att isen hopat sig ogenomtränglig rundtomkring vår bestämmelseort. Denna omständighet var så mycket mera ledsam, som den ursprungliga planen gick ut på att ligga öfver några dagar vid Sjuöarne för att företaga nödiga reningsprocesser både med fartyg och manskap, äfvensom att under denna mellantid anställa fysikaliska observationer. Planen måste nu ändras, och ,Sofia seglade af mot den okända norden. Följande dagar fortsattes färden i samma riktning, men redan nu började flockar af drisfis visa sig, och den 19 Sept. tätnade den så, att allt framträngande var omöjligt. Vid anställd beräkning befunno vi oss då på 81? 42 nordl. bredd. Alldenstund detta var en latitud, som intet fartyg ännu med säkerhet uppnått, firades denna tilldragelse med en viss högtidlighet, flaggning. extra förplägning m. m. Sednare på dagen gjordes sast vid ett isstycke och lodades, hvarjemte magnetiska mätningar anställdes. En högtidlig ödslighet gaf sin pregel åt det hela; några teistar och rotges simmade omkring i närheten af fartyget, äfvensom en och annan .kobbe, som nyfiket tittade upp, undrande öfver så sällsynta gäster; för öfrigt massor af drifis så långt ögat kunde nå. Kosan togs nu restligt längs drifiskanten med afsigt att söka en öppning mot norden. Derunder lodades ofta och anställdes magnetiska mätningar, då sådant lät sig göra. Den 21 Sept. var en af de vackraste dagarne under färden. En gladare stämning rådde nu öfver den ödsliga polarverlden omkring oss. De lugna teistarne visade mera lif, och de små qvicka rotges svärmade glädtigt omkring, ja till och med den dystra hafhästen såg piggare ut än vanligt. Färden gick fortfarande vesterut på omkr. 817 lat. genom drifis och ofta genom nybildad s. k. tallriksis. Hvart man såg betäcktes hafvet af massor af drifis, en syn som genom den i dessa trakter rådande beständiga hägringen tedde sig mera hotande än den i sjelfva verket är. Ett starkt lager af fuktighet råder städse i luftkretsen närmast jorden, och genom ljusbrytningen deruti synes ett några fot högt isstycke på ett ganska måttligt afstånd såsom en pelare under himlahvalfvet; råkar detta dertill hafva en betydlig bredd, så är man vid första ögonkastet frestad att taga det för ett isberg. Ju mera vi kommo vesterut, dessmera drog sig iskanten mot söder, och slutligen blef det för oss tydligt att vi först på en emförelsevis låg breddgrad skulle uppnå ärönlands kust, hvarföre beslut fattades itt vända om, hvilket äfven skedde på 212 vest). long. och omkring 790 nordl. lat. Djuplodningarne hade hela tiden blifvit egelbundet fortsatta och en gång på det ansenliga djupet af 2,650 famnar, hvarfrån den vid lodningen använda apparaen upphemtade en hvitaktig kornig massa, som befanns vara foraminiserer. Dylika ljuplodningar äro ej så lätta, som man i örsta ögonblicket vore böjd att tro. Flere immar åtgå att upptaga den utsläppta inan, hvilket arbete på ,Sofia vanligen örrättades af maskinen, men också ofta ned handkraft, i hvilket fall sjöfolket hale ett besvärligt arbete. Lyckas man ervålla bottensats, hvilket dock ej alltid inräffar, så har en sådan lodning ett ovanigt intresse i vetenskapligt hänseende. Under det djuplodningarne anställdes, tozos oftast äfven vattenprofver, både från tan och djupet. Den 25 Sept. voro vi åter tillbaka vid Spetsbergen och ankrade denna gång i South Gat. Det var på förhand beslutadt, tt vi skulle ligga öfver några dagar för tt nu ändtligen företaga den ända bitills uppskjutna rengöringen af fartyget. Jetta tillfälle användes äfven till fysikalika observationer, hvilka voro ganska bevärliga, alldenstund de måste ske i land ch fortsättas natt och dag; men genom ndrägtig samverkan underlättades arbetet nycket. Polarljuset hade redan under årt vistande i drifisen visat sig och upprädde nu nästan alla nätter, ja en gång ikttogs det tillochmed på dagen. Det åkade vara en mörk dag, och fenomenet isade sig på ett svart moln såsom bakrund. Tiden förgick ganska snabbt och sedan sta återstoden af kol blifvit intagen i mecrenberg, voro vi åter den 1 Oktober te på det brusande hafvet med kosan ot norden. Den 2 Oktober var en viss högtidlighet idande ombord, ty vi hade ej mindre än vå namnsoch en födelsedagar att fira. Sofia hade nu blifvit uppstädad på bäa sätt och erbjöd en anblick af trefnad fverallt, men isynnerhet i salongen, som m aftnarne hade en anstrykning af failjetrefnad, hvilken gjorde ett godt inyck på en hvar. Åter voro vi uppe i drif-isen, men kom0 denna gång ej högre än till 80 350 ordl. br., då all vidare färd stängdes f ett ofantligt isfält med packad drit-is mkring. ,Sofia gjordes fast och åtulliga passagerare begåfvo sig ut på romenad, men kallades ganska snart tillaka af signalen från fartyget, som hotaes med instängning af isen. Hastigt oro alla åter ombord. Vid detta tillfölla