Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1868, sida 2

stränderna, törde han äfven en ansenlig afdelning soldater, genom hvilken förenade last han nedtrycktes så, att hans bordläggning låg endast några tum öfver vattenytan. Till det yttre liknade han en svart vall, eller snarare taket på en lång byggnad, öfver hvilken tvenne oformliga skorstenar höjde sig och utstötte rök samt gnistor. PDenna besynnerliga form hade han erhållit derigenom, att man, efter borttagandet af den öfversta kajutan, hade på båda sidor fästat jernbanskenor tätt bredvid hvarandra, så att de med öfre ändan berörde och stödde sig emot hvarandra öfver fartygets midt, medan de med den andra ändan nästan nådde ned till vattenlinien. -De omsorgsfullt intill hvarandra fogade skenorna erhöllo sålunda icke blott ett säkert fäste, utan den sneda yta de erbjödo minskade de träffande kulornas kraft. På insidan voro dessa skenväggar beklädda med fasta bjelkar, för att skydda folket och maskinerna från all skada genom det möjligen splittrade jernet. Till och med skofvelhjulen voro försedda med en dylik pansarbeklädnad; denna var visserligen ej tillräcklig mot det nyligen uppfunna artilleriet, men det möjliggjorde en passage förbi ställen, der enskilda guerillaband hade lagt sig i bakhåll för att med tillhjelp af lätta kanoner och välriktade gevärsskott antingen skjuta ångbåten i sank, eller bemäktiga sig den efter maskinernas skadande och en del af besättningens nedskjutning. Redan fera gånger hade fartyg fallit i fiendens händer på detta sätt, oaktadt nordens stridsmakt beherrskade Mississippi. Det var således icke underligt att , Sulta