Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1868, sida 2

nal, den af Leander obseryerade ångbåten fruktade ett förräderi och endast ogerna fogade sig efter negerns signaler. Åsynen at Alice, som bar sitt barn på armarne, skingrade emellertid de betänkligheter, som man möjligen hyste ombord på ångbåten. Den i kölvattnet följande joHen bemannades af åtta beväpnade matroser samt sändes i land, och några minuter derefter återvände den, medförande Alice med sitt sjuka barn samt den trogna Rosa. Kaptenen på ångbåten emottog llice med den största välvilja och det innerligaste deltagande; men tillika uttalade han sitt beklagande deröfver, att han endast kunde erbjuda henne de få beqvämligheter, som funnos att tillgå på ett tartyg, hvilket uteslutande var inrättadt till transport af trupper och krigsmateriel. Äfven bad han henne hålla tillgodo med hans egen lilla kajuta, ty utrymmet var upptaget icke blott af sex svåra artilleripjeser, utan äfven af tvåhundrafemtio soldater samt deras officerare. lice hade ej väntat sig några beqvämligheter. Hon yttrade detta på sitt vanliga milda sätt, men som ett åskslag träffade henne den underrättelsen att ingen läkare fanns ombord; — icke ens en kirurg. Visserligen var kaptenen försedd med ett litet förråd af medikamenter och något förfaren i deras användande; men de förstnämnda voro afsedda för soldater, och hans insigter i deras begagnande inskränkte sig till den allmänna kännedom, som befälhafvaren på ett krigsfartyg vanligen eger. Tillochmed om han egt lämpliga medikamenter, skulle han dock ej hafva vågat använda dem på ett treårigt, lödssjukt barn.