Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1868, sida 2

l0Shung Iran Kl. Vale—2Z P. d. Museum hålles öppet frän kl. 10 f. m.—3 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10—14310 e. m. Musei bibliotek hålles öppet från kl. 12—1 middagen. — Stockholm. Krigsvetenskapsakademien hade i Thorsdags sin högtidsdag å landtbruksakademiens sessionssal, och sammankomsten bevistades af konungen, prins Oskar, prins August, högre och lägre militärer samt åtskilliga andra till sammankomsten inbjudna personer. Dagbladet lemnar för sammanträdet följande redogörelse: Sedan åkademiens nuvarande styresman, generallöjtnant af Kleen helsat konungen, med anhållan: att akademien måtte få fortfarande vara hugnad med H. M:s ynnest och bevågenhet, lemnades ordet åt akademiens nuvarande sekreterare, generalmajor J. A. Hazelius, som efter några reflexioner angående den nuvarande civilisationen, hvilken borde göra svärdet umbärligt, fästade uppmärksamheten derpå, hurusom, sedan Napoleon I:s dagar, rustningarne i Europa aldrig varit starkare än för närvarande, då tvenne stormakter nästan kunde sägas stå med handen på fästet. Begge fruktade de hvarandra, och man kunde icke veta om och när någon sammandrabbning dem emellan kunde komma att ega rum; ehuru ingendera sannolikt önskade kriget, kunde detsamma törhända dock icke förhindras, då ingen hade händelserna i sin makt. Denna ställning vore betydelsefull för Europa, enär striden kunde komma att sträcka sig till öfriga europeiska makter. Härefter antyddes, hurusom de uppjagat numerären af de stående armåerna, hvilket verkade störande för ländernas fredliga utveckling och skulle, om förhållandet länge fortfore, blifva en verklig landsplåga. Detta vore ett brott mot samhället, hvilket kunde medföra sitt straff och till och med blifva farligt för regeringssättet. Tal. öfvergick häretter till de mindre staterna och antydde, att dessa, om de unsder närvarande förbållanden icke kunde ästadkomma någon stor arme, hvilken kunde mäta sig med de stora makternas, dock borde vinnlägga sig som ett ,,godt försvar. Men ett ,godt försvar kräfde stora offer. Dessa offer måste dock göras, om man föredroge att sitta i eget bo hellre än att vara i en annans tjenst. Man må ej öfverlemna sig åt illusioner eller tro, att det dimmiga begreppet om en folkbeväpning vore tillfyllest. En folkbeväpning utan vapen, utan befäl, utan undervisning, utan fästningar m. m. vore ej ett godt försvar. Skulle alla de saker förskaffas för folkbeväppingen, hvilka kunde göra densamma krigsduglig, erfordrades det stora uppoffringar och dessto dyrare blefve det, ju större till antalet folkberäpningen vore. Tal. varnade för den föreställningen, att folkbeväpningen kunde undbära den s. k. stammen. ! . Efter detta föredrag, hvars allmänna drag vi ytterst knapphändigt vidrört, anmäldes att till akademien inkommit tvenne svar å de af akademien sframstallda prisämnen. Den ena skriften utgjorde ssvar på frågan, hvilket vore det lämpligaste skjutsvapnet för kavalleriet, och skriften var författad på norska samt karakteriserades såsom ,,väl och fredigt författad. Den skuile införas i krigsvetenskapsakademiens handlingar. Den andra skriften, utgörande svar på frågan, hvilka förändringar i befästningarne erfordrades med anledning af användandet af refflade kanoner, bade till författare löjtnanten vid fortifikationen Archadius Berglund. Denna skrift hade fått sig tillerkänd akademiens medalj i bronz, hvilken medalj till löjtnant B. nu ofverlemnades af akademiens höge beskyddare, konungen. . Vidare uppläste sekreteraren de af akademien sbeslutade prisämnen, om hvilka täfling finge ega rum, samt anmälde, att det dessutom stode:fritt att välja annat ämne i krigsvetenskapen än åe nu uppgifna. Slutligen nedlade sekreteraren, sjelf ärsbarn med akademiens stiftelse, sin sekreterarebefattning hos akademien, till hvilken befattning han valts fem gånger och som han alltså innehaft i 25 år. Han hade i denna egenskap helsat konung Karl XIV Johan, liksom han nu i enahanda egenskap för sista gången tilltalade hans sonson, Karl XV. De sedvanliga försäragen ötver krigsvetenskapens framsteg under sednare åren egde härefter rum. Kaptenen, friherre H. Raab, höll föredraI get i taktiken, uti hvilket han, efter att hafva kastat en blick på sista kriget mellan Preussen och Österrike samt antydt anledningen till preussarnes öfverlägsenhet, hufvudsakligen sysselsatte sig med en redogörelse för exercisreglementena, dervid mest uppehållande sig vid det nyaste franska. Artillerikapten K. 4. Ryding talade om skjutvapnen och omnämnde dervid bland annat, att fosterlandet i närvarande stund härutinnan vore väl försedt. Tal. erinrade, hurusom Sverge för närvarande egde ett icke obetydligt antal, nårmare 20,000, nya kammarladdningsgevär samt hurusom de gamla gevären lätteligen kunde och höllo på att förändras till likhet med de nya. Geväret utmärkte sig för stor träffsäkerhet. Iförbigående omnämndes det af norrmannen Larsen uppfunna gevär, hvilket, enligt hvad utländska tidningar redan förkunnat, väckt så stor uppmärksamhet vid anställda täflingsskjutningar i Wien. Vidare redogjordes för vapenkomiteens och artillerikomitens verksamhet, för artilleriväsendet i utlandet, för företrädet mellan slätborrade eller refnade kanoner samt för kanontillrerkningen vid Finspong. Slutligen anmäldes de under året i artillerivetenskapen utkomna böcker. Majoren vid fortifikationen E. G. Klingenstjerna höll föredrag angående fortifikationen, och erinrade, hurusom sednare tiders erfarenhet tycks hafva ådagalaggt, att inga landtfästningar kunna hindra en ångfsottas framträngande, utan endast försänkningar eller spärrningar af segellederna. Talaren yttrade sig vidare om de s. k. propellerrepen, hvilka användes i sista amerikanska kriget för hindrande af flottans framträngande och hvilka afskräckte från anfallet på Fort Sumter; öfvergick derefter till en redogörelse för undervattensminors verkan, hvarvid särskildt omtalades de anställda sprängningsförsöken medelst minor mot fartyget ,,Desirå i Carlskrona, vid hvilket tillfälle minorna voro laddade med dynamit. Talaren förmenade, att en mina, laddad med 15 skålpund dynamit, skulle vara i stånd att försätta hvilket fartyg som helst i sjunkande tillstånd. Öfversten i skärgårdsartilleriet m. m. G. R. v. Feilitzen talade om detta vapen, hvarvid han, efter att hafra redogjort för utländska märkvardigare pansarfartyg, yttrade sig angående dels svenska båten ,,Garmer, dels ock den af kapten J. Ericsson uppfunna nya Handkraftsbåten, hvilken sistnämnde hade en längd af 104 fot, en bredd af 22 fot samt gick 7 fot djupt. Den komme att bestyckas med en kanon af tolf tums kaliber. Hrigsvetenskapsakademiens andre styresman, hr grefve Henning Hamilton, höll härefter ett längre, med spänd uppmärksamhet afhördt föredrag, hvaruti han karakteriserade de 7 inländska ledamöter af krigsvetenskapsakademien, hvilka under innevarande år för alltid nedlagt sina vapen. Dessa voro landshöfdingen, f. d. statsrådet Jonas Wern, stallmästaren vid lifregementets husarcorps, Mathias Leyon, f. d. generalmajoren, befälhafvaren i 5:te militärdistriktet Carl Johan Hedenstjerna, öfversten frih. Carl Otto Mörner, kaptenen vid fortifikationen Axel Ludvig Strandberg, hr Jacob Reinhold Storck samt generallöjtnant Carl Fredrik Akrell. Hr grefven tillkännagaf vidare, att krigsyetenskapsakademien kallat till ledamöter i dess 1:sta klass: generalfälttygmästaren m. m. C. H. Hägerflycht samt generalmajoren, chefen för fortifikationscorpsen friherre Br. A. Leyonhufvud, samt till ledamöter af akademiens 2:dra klass följande personer, nemligen: öfverstelöjtnanten i artilleriet m. m. F. H. Staaff, hofmarskalken, expeditionschefen i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, frih. C. W. G:son Leyonhufvud, kaptenen och generalstabsofficeren O. Th. Fåhreus, öfversten och secundchefen för lifregementets husareorns C Th I.