till tvenne kyrkor, en äldre och en yngre, till hvilken sistnämndes uppförande den äldres materialier och grundmurar begagnats. Hela den underjordiska delen af kyrkan upptages af talrika grafplatser, många öfverhvälfda med mursten, i hvilka liken blifvit nedlagda dels på stampad lera och dels, förmodligen i sednare tider, i kistor, men endast skeletterna finnas nu qvar. Under det gamla koret fann man ett sådant med en guldring på fingret och spår af staf och bebrämad mantel, hvilket tyder på, att den aflidne varit em biskop. Vid dennes hufvud funnos 3:ne, hvart och ett med svärd vid sidan. Dessutom har man funnit en grassten, som bär årtalet 1280. Kyrkan har sanDolikt ej blifvit förstörd af eld, utan förmodligen vid Oslo stads förfall blifvit, likasom Halvards kyrka, lemnad i lägervall och förfallit af sig sjelf. Man känner ganska litet till kyrkans historia: den skall vara bygd i 12:te århundradet af konung Hakon V, hvilken, likasom hans svärfar, en konung från Venden, som afled på ett besök i Norge, ae begrafven i denna kyrka, men af deras grafhar man nu ej funnit något spår. Att kyrkan har varit en af landets hufvudkyrkor inses både af dess storlek och deraf att Norges kansler bar hederstiteln af prost till Maria-kyrkan.