Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1868, sida 3

HUUH ULUCLUIL 101 8HOHI HÖUUHT IVIIIIOUUL DILLÄT6GC TIL fartygets tagande af grund m. m. 22 — Blandade ämnen. Betaldt som qvitteras. En bonde från Helsingborgstrakten gjorde nyligen en fotresa till Östra Ljungby, der han på gästgifvaregården begärde och äfven fick en ,,konjaksgökt. På denna som på somliga andra gästgifvaregårdar bruka ortens snobbaktiga halfherrar mötas för att slå bort tiden och drifva nojs. Då den ifrågavarande bonden nu var i färd med att förtära det begärda, ville en af de närvarande halfherrarne göra sig qvick på hans bekostnad och frågade: Hur kan det smaka att dricka konjaksgök med träskor på? Bra! svarade bonden fort. När bonden skulle betala för sig, framtog han en 500-rdrssedel, och då gästgifvaren ej kunde vexla den, räckte han honom annan af 50 rdrs valör, men icke heller denna kunde gästgifvaren för tillfället vexla. Bonden gick då bort till den halfherre, som nyss gifvit honom den förnärmande frågan, och anhöll om denne ville vexla femtian; men då denne svarade, att han ej kunde, frågade bonden: IIur kan det smaka att vara herre och icke ha pengar? Praktisk tillämpning af 1I:te budet. Under denna rubrik berättar Köpenhamnstidningen ,Dagstelegrafen: Alhambras nye, driftige teaterdirektör, hvilken vid säsongens öppnande öfverraskade publiken med att nedsätta inträdespriserna till sitt Thalias tempel till 12 mark, hade nyligen en Söndagsafton förbehållit den talrika publiken en ny öfverraskning, hvilken emellertid emottogs med blandade känslor. Dagen förut hade nemligen förste älskaren, hvilken på Söndagen skulle uppträda i ,,Den ondes besegrare, beredt direktören en icke ringa förlägenhet genom att neka att uppträda denna afton; genast anmälde sig emellertid en amatör, som förklarade sig vilja efter en enda dags öfning öfvertaga den mankerande älskarens parti. Aftonen kom, teatern var full och ridån gick upp. Med oblandad öfverraskning såg man det fremmande elementet på scenen, såg det komma, gå och gestikulera, men hörde blott då och då några svaga ljud, hvilka till stor förvåning för de medspelande och åskådarne skulle föreställa rollens repliker. Några scener försiggingo, men derefter bröt stormen lös. En fin hvissling gaf signalen, hvilket efterföljdes af ett bedöfvande rop till den olycklige amatören att höja rösten, gå upp på loftet tör att öfva sig i att tala högt, o. s. v. Älskarens representant, hvilken till fullo kände sina tio budord och det elfte med, lät emellertid icke förbluffa sig, utan tog det förnuftiga partiet att midt i en replik till sitt hjertas utvalda afbryta, trädde fram tre steg till rampen och underrättade i ett kort men fyndigt tal publiken, att han var hes; vidare torde han efter sin mening hafva en billig fordran på öfverseende, af det skäl, att han icke var fackman, utan endast för att rädda direktören från en större förlägenhet hade visat sin välvilja genom att af alldeles ointresserade orsaker älska och låta älska sig några få timmar en Söndags afton. Talet emottogs med enthusiastiska bifallsrop af den tacksamma publiken, talaren trädde åter tre steg tillbaka, återupptog den afbrutna repliken och spelade rollen till slut under allmänt jubel. Uthvissling af en utaf Lumbyes kompositioner. Vid en teaterföreställning den 6 dennes i Aalborg föreföll emellan 4:de och 5:te akterna ett intressant intermezzo, i det att från hela huset ljödo genom hyschningar, hvisslande och rop uppmaningar att afbryta en ,Friedrich Wilhelm-galopp af Lumbye, som orkestern börjat och som var nämnd på affischen. Galoppen upphörde och man uppspelade ett annat dansnummer. Denna galopp är sannolikt uppkallad efter och tillegnad Friedrich Wilhelm IV, och protesten gällde naturligtvis icke musiken, utan namnet. Kompassens förbättrande. I danska tidningen ,Dags-telegrafen för den 11 dennes läses följande insända uppsats: ,Hr redaktör! I sednaste Måndagsnumret af , Dags-telegrafen läs jag en berättelse om en i Sverge uppfunnen förbättring vid skeppskompassen. Jag tillåter mig meddela, att kompasser af just samma inrättning redan för säkerligen 20 år sedan blefvo förfärdigade här i staden (Köpenhamn) af aflidne mekanikus Poelsen och, såsom det tyckes, ännu bättre än de svenska; ty på Poelsens kompass kom nålen i lugn efter fyra svängningar, men på den svenska först efter fem. Biblioteker. En fransk tidning meddelar några upplysningar om det antal böcker, som finnes i flera länders offentliga biblioteker. Det största biblioteket i Paris, nemligen det kejserliga, eger 1,100,000 band och 80,000 manuskripter, arsenalens bibliotek är 200,000 band och 5, SÖ manuskripter, bibliotek Mazarin har 150,000 band och 4,000 manuskripter o. s. v. Samtliga band i Frankrikes alla biblioteker uppgå till 6,233, 000 band. I Englands biblioteker finnas blott 1,770,000 band, i Italiens 4,150,000, i Österrikes 2,488,000, i Preussens 2,004,000, i Rysslands 852,000 och i Belgiens 510,000. Af danska biblioteker eger kongl. biblioteket i Köpenhamn 100, 000 band och 15,000 manuskripter, universitetsbiblioteket 200,000 band och 4,000 manuskripter och det dermed förenade Classenska biblioteket S0,000 band. Igenkänningsscen. Den i Mainz utkommande tidningen ,Israelit berättar följande under rubrik Spanien: Ännu för få årtionden sedan hafva i Spanien funnits hemliga judar, hvilka offentligt bekänt sig till kristendomen. En tysk jude, som under Napoleon gjorde spanska fälttåget såsom officer, har berättat oss följande egendomliga tilldragelse: ,,Jag var, berättade han, ,,en gång inqvarterad i ett hus, i hvilket tamiljetadren låg dödssjuk. Under det jag höll på att äta min qvällsvard, ankom en prest för att gifva den sjuke sista smörjelsen. Men denne tillbakastötte med en sista kraftansträngning presten och utropade: ,,Schema Israel! Presten lät i ögonblicket det upplyftade krucifixet falla på golfvet och utropade: ,Haschem Elohenu! Jag bortlade knif och gaffel, reste mig och utropade: , Haschem Echad! Det var en igenkänningsscen! Den sjuke och presten voro båda hemliga judar, som i den främmande soldaten igenkände en trosförvandt! Den sjuke familjefadren återhemtade sig och lefde ännu några dagar. Han hade, då han sedan dog, den trösten att trosförvandter tillslöto hans ögonUtoräsfsningar i gamla norska den