Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1868, sida 2

lande helsa; hon aktade ej på den trogne Leander, som hade krupit fram till strandbrädden och med ifriga blickar spejade nedåt floden. Hon var blott tillgänglig för den smärta, som qvalde hennes bröst, för den heliga smärtan hos en moder, som ser sitt barn lida utan att kunna villfara dess stumma, men ur de matta ögonen så tydligt framlysande bön om elp. tU timmar hade förflutit sedan deras ankomst; då drog negern sig sakta så långt tillbaka från stranden, att han från flodsidan var skyddad mot spejande blickar. Hans ögon voro emellertid oaflåtligt riktade nedåt floden mot en tätt skogbeväxt ö, framom hvilken bogen af en mot strömmen långsamt arbetande ångbåt just nu visade sig inom hans synkrets. Rosa hade märkt sin broders rörelse, och emedan hon uppfattade den som ett dåligt tecken, frågade hon bekymrad om fartyget, hvars mörka rökpelare länge varit synbara, var en sydstatsångare. — Kan inte säga det, ropade Leander som svar, — ser bara bogen; aktern och flaggan ännu bakom träden. Måste hålla mig gömd; ha kanske långa kikare, hvarmed de undersöka stranden. Åter följde en stunds tystnad; endast Alice bekymrade sig ej om huruvida faryget, hvars häftiga stönande småningom hördes allt tydligare, var besatt af vänner ller fiender. Hon hade blott ögon för in sjuke älskling, endast öron för hans regelbundna andetag. ; Plötsligt sprang Leander upp med ett uftsprång, och i det han svängde sina mar i triumf, skyndade han fram tilll: lice.