Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1868, sida 2

Seward höll — som vi meddelat — kort före den stora valdagen ett tal i sin födelsestad Auburn, deruti han starkt anföll Johnsons politik och försäkrade, att han alltid hyllat de republikanska grundsatserna. Möjligt är, att Grant önskar behålla Seward, på grund af hans stora skicklighet. För öfrigt talar allt, som man hittills hört om Grant, för, att han i sitt bjerta aldrig gillat de radikalas häftiga åtrå efter enväldet i unionen, samt att han betraktar som sofisteri, då de radikala till sitt försvar anföra samma skäl, som abolitionisterna före kriget. Det abolitionistiska partiet hade uppfyllt sin mission, då sydstaterna voro öfvervunna, kriget slutadt och slafvarnes emancipation proklamerad. Men i st. för att upplösa sig, rekonstruerade sig partiet under namn afradikala. Detta skedde ej för att fortsätta ett ofulländadt patriotiskt verk, utan för att befästa den af dess föregångare tillkämpade makten och bevara en dold diktatur. Det torde emellertid vara en stor fråga, huruvida general Grant skall beträda denna väg och hjelpa de radikala att befästa sitt välde. I allt fall var generalen straxt efter freden den förste, som föreslog armåens reduktion till dess förra styrka. Om man väntar, att han skulle dela sitt partis hat mot sydstaterna, torde man helt visst missräkna sig; ty då generalerna Lee och Beauregard vid Richmond gåfvo sig till honom, efter att i en fyraårig strid hafva stridt med så stor tapperhet, funno de i honom icke blott en ädelmodig segerherre, utan äfven en klok politiker, som genast var beredd att öppna unionen för den vilseledda södern. Det är således skäl att antaga, att Grants öfvertagande af presidentvärdigheten skall blifva början till en ny fredlig oeh endrägtig samverkan mellan alla unionens stater och ett återställande af det blomstrande tillstånd, hvilket gaf landet så mäktiga resurser under det långvariga kriget.