Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1868, sida 1

— Ja, miss, det är jag, svarade negressen, som i sin förskräckelse knappt förmådde hålla sig upprätt, — jag har varit en stund uppe hos missus Ludlow. — Det behöfver du inte säga mig, återtog miss Houler hvasst, — jag hörde dig gå upp för en timma sedan, och endast för att beröfva dig möjligheten att i morgon förneka dina nattliga ströftåg, väntade jag på dig, eller vill du kanske förneka att du har varit deruppe? Du trodde väl inte att jag var vaken, efter du inte såg ljus i mitt rum. — Missus var så ensam, stammade Rosa, — jag ville hålla henne sällskap litet och — — — Misstress Ludlow är ingen negress och kan ej ha något nöje af ditt sällskap, afbröt miss Houler den darrande Rosa; — då andra menniskor sofva, kan också hon göra det; men om hon än nedlåter sig så djupt att behandla dig som sin like, så berättigar det inte dig att umgås med mr Ludlows fru som med din jemnlike. Packa dig genast till ditt rum, och om du inte vill göra bekantskap med piskan, så låt mig ej mera träffa dig på nattliga ströftåg; ännu finns det, Gud ske lof, armar i grannskapet, som kunna tukta en motspänstig slafvinna. Vid dessa ord smällde hon häftigt igen dörren, för att derigenom hindra den olyckliga Rosa från hvarje urskuldande. Alice, den sköna brunlockiga Alice, husets matmoder, hade under hela tiden stått tryckt tätt intill väggen samt med återhållen andedrägt. Vid de första ord från den endast på några få stegs afstånd befintliga megäran hade hon bäfvat till