Dyrköpt lycka.) Berättelse af Balduin Möllhausen. (fversättning af Sigfrid Nyberg.) Likasom hade dessa ord ingifvit henne nytt mod, uppreste hon sig hastigt. Hennes röst hade återvunnit sin stadga, och beslutsamt vände hon sig till Rosa. — Mycket kunna vi inte taga med oss, började hon, — åtminstone inte mer än vi kunna bära. Litet linne och kläder för mitt barn är allt hvad vi behöfva. Å — Och pengar, tillade Rosa ifrigt. — Ja, pengar, upprepade Alice med en djup suck, — det är lätt sagdt, men hvar skall jag taga pengar ifrån? Deri skåpet ligger en bundt dokumenter; på hvarje enskildt papper står en betydlig summa tecknad, som skulle inlösas med klingande mynt, men alltsammans är numera inte så mycket värdt, att jag dermed kunde köpa litet mjölk åt min gosse. Det enda, som. jag har räddat och gömt för oförutsedda fall, är några smycken, hvilkas försäljning kanske inbringar så mycket, att vi kunna uppnå min mans nuvarande vistelseort utan att nödgas anlita andra menniskors barmhertighet. — Tag det, tag det allt, missus, svarade Rosa med en krampaktig suck, ty den lugna undergifvenhet, hvarmed Alice ) Se H.-T. N:o 263.