Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1868, sida 3

— Tf — — Långsam rättegång. Följande anmärkningsvärda exempel på uru en rättegång kan, med domstolens soda minne, dragas ut på längden, anföes af ,Svensk Handelsoch Industrifidning: A., i egenskap af förmyndare, uttog len 15 Februari, för några år sedan, tämning till Ls rådhusrätt å B., med påtående, att B. måtte åläggas betala en kuld till kärandens myndling. Då målet len 25 i samma månad för första gången id rätten påropades, infunno sig parterna, dervid svaranden framställde inväning om flera parters hörande 1), hvilken if rätten ogillades. Svaranden anmälte senast missnöje häröfver, i anledning wvaraf rätten hänvisade honom att insifva sina besvär till hofrätten den 18 påföljande Mars, och uppsköts af sådan yrsak målet till den 8 nästkommande April, då parterna skulle infinna sig och svaranden förete bevis ?) af hofrätten att )esvären dit inlemnats samt huruvida desamma ännu berodde på pröfning. 1) Svarandens invänning var af sådan beskafenhet, att hvarje förnuftig menniska kunde inse, tt densamma skulle ogillas af hvilken domstol om helst. Den var således uppenbarligen endast illkommen i afsigt att förhala målet. — ) Rådmusrätten hade bort ålägga B. att vid högt vite örete nämnda bevis. Den 8 April inställde sig vid rådhusrätten båda parterna, af hvilka svaranden ngaf bevis, att han den 15 Mars ingifvit till hofrätten ifrågavarande besvär. — Rätten uppsköt målet till den 29 April och Made svrdn att då, vid 5 rdr vite, förete bevis, huruvida besvären voro afgjorda eller oafgjorda 5). 3) Hade syrdn den 25 Februari ålagts vid högt vite, t. ex. 100 rdr, hade han kanske aktat nödigt inlemna fullständigt bevis denna dag. Den 29 April tillstädeskommo parterna. Svaranden företedde icke heller nu något bevis, men uppgaf att han trodde besvärsmålet vara afgjordt i hofrätten. — Rätten fällde svrdn att för sin underlåtenhet böta 5 rdr, uppsköt målet på 14 dagar och ålade svyrdn att då antingen inlemna hofrättens utslag öfver besvären eller bevis att sådant ej meddelats, vid äfventyr att rätten eljest företoge skuldfordringsmålet till handläggning utan hinder deraf. Den 18 Maj. Parterna närvarande. Svrdn ingaf bevis från hofrätten, dateradt den 8 i samma månad, af innehåll att hinder mött för expedierande af hofrättens den 1 Maj afkunnade resolution på svrdns skriftligen gjorda ansökan att få utan afgift Kongl. Maj:ts pröfning hemställa hofrättens den 23 April gifna utslag uti ett mål emellan B., å ena, och A., å andra sidan 4); och uppgaf svrdn, att han hade 60 dagars tid, för att klaga öfver detta hofrättens beslut. — Domstolen uppsköt målet till den 15 Juli och ålade svrdn att då styrka om han anmält missnöje emot hofrättens beslut 5). 4) Svrdn visste mycket väl att ändring hos konungen ej får sökas i sådant hofrättens utslag. — 5) Rådhusrätten ålade icke heller nu svrdn vid lämpligt vite att förete ifrågavarande bevis om missnöje anmälts eller ej. Den 15 Juli ingaf käranden dels utdrag af hofrättens protokoll den 1 Maj, innefattande afslag å svrdns begäran om hänvisning för talans fullföljande mot hofrättens den 23 April gifna ofvannämnda utslag; dels ock bevis från Kongl. Maj:ts nedre Justitie-revisions expedition deröfver att besvär emot hofrättens berörda beslut icke inom föreskrifven tid anförts. Råd