Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1868, sida 2

III. Likasom fordom öfver yppiga skördefält och plantager, så hvälfde sig äfven nu den stjernklara, tropiska himmeln öfver vanvårdade plantager, föröddaj negerbyar och ödsliga herresäten. Endast sparsamt afbröts nattens entonighet genom förstulet flammande kamineldar och matt upplysta fönster. Och äfven dessa saknade det vanliga skimret af hemtrefnad. Vid deras anblick föreställde man sig ovilkorligen dystra, sorgbundna eller af vilda lidelser vanställda ansigten, hvilka ostadigt belystes af lampans eller brasans sken. Ehuru fjerran från krigsskådeplatserna tycktes likväl friden hafva tagit afsked för evigt icke blott från hela landskapet, utan äfven från de enskilda familjerna. Denna afton förblefvo fönstren till Alices sofrum mörka tills långt fram på natten. Sedan hon återvändt från sin sammankomst med Ludlows anförvandter, hade hon genast begifvit sig till sitt barn. Efter ett längre hviskande samtal med Rosa