Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1868, sida 2

det numera är hvarje innevånares i de konfedererade staterna beligaste pligt, vare sig gosse eller gubbe — ja, till och med qvinnorna inbegripna — att försöka en sista afgörande kraftansträngning. Hvarje timmas dröjsmål förökar faran, och hvad man har att vänta om de nordliga banditerna med sina hvita och färgade horder öfversvämma de konfedererade staterna, det behöfva vi ej framhålla.s Härvid tystnade miss Houler en stund, för att se hvad intryck det nu meddelade gjorde på Alice; derefter fortfor hon med ännu skarpare röst: , Sedan vi skrifvit så mycket om den vexlande krigslyckan, utöfva vi med glädje en handling af rättvisa, då vi offentligen erkänna det mod och dödsförakt, hvarmed våra tappra krigare hafva kämpat. Men emot en så betydlig öfvermakt som general Shermans, kunde de ej påräkna någon framgång. De förmådde blott att stundtals uppehålla fienden under hans marsch och att sälja hvarje fotsbredd mark mot ett motsvarande antal döda och sårade. I synnerhet har den tappre ötverste Ludloys regimente slagits med verkligt hjeltemod, men tyvärr blifvit fullkomligt ap rifvet. Iär dröjde miss Houler åter en stund för att med sina båda älskvärda systerdöttrar njuta af den anblick, som den olyckliga Alice erbjöd. Sedan den sistnämnda hade hört sin makes namn, hade hon nemligen under andlös spänning lutat sig framåt, men straxt derefter åter sjunkit tillbaka, likasom hade det mot henne måttade slaget träffat hennes bjerta. Hennes vackra an